Mitt stora mål är avklarat och det börjar sjunka in, Sövde triathlon, en halv ironman gjorde jag i juli. I våras trodde jag inte att jag skulle klara det. Och alla dessa tankar som jag brottades dagligen med på mina långa träningspass. Nu har jag fått lite perspektiv på det hela. När tävlingen väl var avklarad var jag inte full av lyckorus utan ett krasst konstaterade att jag hade klarat den, allt enligt planen. Nu 2 månader senare börjar jag njuta av att jag faktiskt klarade det och är otroligt tacksam över vad det har inneburit för mig.

1.En ny kropp, inte hade jag förväntat mig att den skulle transformeras när man är över 40 år.

2.Massor med nya träningskompisar, och det är verkligen massor med nya människor som jag har lärt känna, otroligt tacksam för alla dem som jag har lärt känna under denna korta tid.

3.Mitt nya tränings-självförtroende, jag har koll på min träning och vet hyfsat hur jag ska träna vidare för att nå mina nya mål.

4.I mars sa jag " klarar jag en halv ironman, klara jag allt". Lite så känns det faktiskt, vad kan stoppa mig nu? Det sitter i huvudet, och alla besitter den styrkan och de möjligheterna som det innebära. Grym känsla. Så de dagarna som känns tunga och jag bara rör mig bakåt, då tar jag fram mitt ess; "- jag klarade Sövde..."

5.När jag tränade som mest inföll samtidigt när jag hade väldigt mycket på jobbet, trots detta var jag inte stressad. Det kändes som om det inte gick att bli stressad. En fantastisk vår med andra ord.

6.Det största vinsten med denna utmaning är den mentala styrkan jag har fått.

7.Jag har ju inspirerat en del personer att börja eller i alla fall tänka på att börja träna. Framför allt  jag inspirerar dottern och hennes kompisar, det känns stort.

Min regel är att "klara man hälften så klara man hela". Så nästa sommar blir det en hel ironman. Tyvärr har jag inte fått startplats till Kalmar Ironman 2013, men blir det inte den så blir det en annan ironman. Vi är fyra tjejer som har planerat att göra den tillsammans. Vi hade möte i augusti och planerade in gemensamma träningar fram till årets slut. Vi söker nu sponsorer och Karolina har redan lyckats med några. Efter vårt möte så var vi ju tvungna att träna tillsammans. Så vi simmade 1500 meter längs stranden. En rätt "kingig"-känsla, 4 vältränade tjejer i våtdräkt kommer ner på en fullpackad strand, kastar sig i vattnet och crawlar längs stranden. När vi kom upp ur vattnet tittade vår publik på oss utan att applåderar men man kände blickarna.

Denna termin börjar lugnare och mer varierad träning. Träningstiden ligger under 10 h/vecka. Dottern och jag har köpt träningskort tillsammans. Det är body-pump, core och yoga som är mina favoriter och dotterns är zumba så klart. Jag suger på zumba. Zumba är som att dansa nykter. Min dotter njuter av min icke existerande takt och korrdinations känsla. - Du måste ställa dig längst bak. Du ser ut som han muppen när vi på bodypumpen. (Muppen på bodypumpen ställde sig i mitten av lokalen och gjorde allt tvärtom och lyssnade inte på instruktionerna, helt omöjligt att inte titta och vi förundrades över hur skev han verklighetsuppfattning är). Och nu blir jag beskylld för att vara en sån. Ja vi får se om det kan dokumenteras och en objektiv observatör kan fälla en kommentar om det verkligen är så illa med mig. Ett och annat löparpass blir det i veckan och ett längre på helgen och så är vi igång med simningen på söndagkvällarna. Och jag har fått börja i den avancerande sim-gruppen. Det är stort, jag är med i gruppen "vi-som-kan-crawla-men-vill-bli-bättre". Helst skulle jag vilja vara med i min tidigare grupp så jag skulle kunna briljera.

Lidingö-loppet nästa, det känns kul och det kommer bli mycket fokus på att springa långt denna höst. Bromölla Maraton den 10/11 bli avslutningen på löparsäsongen. Så förutom en hel ironman ser det ut som att det blir en klassiker också....