Plötsligt händer det!

Jag tittar tillbaka i min träningsdagbok. I april grät jag över min dåliga löparform.  Vanligtvis älskar jag att springa. Jag springer inte speciellt fort men jag njuter av att ta mig fram i naturen, jag befinner mig i en meditativrörelse. I höstas kunde jag springa hur långt som helst längs stranden men ett leende på läpparna. Någonstans hade jag väl kalkulerat med att efter längdskidorna skulle jag börja löpningen på ett nystarts läge. Och så blev det också men jag hade inte räknat med att det verkligen skulle vara så. Efter två veckor intensiv löpträning släppte det till slut, jag klarade av att springa mellan 5 till 7 km som längst. Nu springer jag väl mellan 1,5 till 2 mil men inte utan ansträngningen. Det låter kanske helt horribelt för vissa men för mig är det ett steg tillbaka. I höstas kunde jag springa 2-3 mil utan att blinka (inte riktigt men utan att vara nära döden-upplevelse). Jag tröstar mig med att utan en formsvacka kan man inte komma till en formtopp! Men jag är inte helt överens att det verkligen är så. Och jag undrar hur det kommer sig att jag förlorade så mycket av min löpning under vinter. Det stressar mig också att jag snart ska kunna cykla 30 mil utan att gå i väggen och vidare är det ju lätt att undra hur jag ska klara av att simma 3,8 km, cyklar 18 mil och springa 4,2 mil på 12 timmar? Vilka av alla tips funkar för mig? Hur gör jag för att både träna upp snabbheten och uthålligheten? Hur gör jag för att hålla mig skadefri? Hur vet jag att jag gör ett kvalitetspass och inte ett kvantitetspass?

Majmånad ligger jag hitintills på mellan 10-15 h och det är betydligt mer än förra året vid den här tiden, men å andra sidan började utomhussäsongen tidigare förra året. Förra veckan åkte vi alla ”ironlaides” (www.ironladies.se) på träningsläger på Öland.

Grymt att dela stuga med 8 andra tjejer som tränar triathlon och lika många killar i andra stugan. Vi hade fantastiskt väder, vi satt ute och käka frukost och kvällarna åta vi middag med solnedgång.

4 dagar med cykling, löpning och simning. Jag gjorde min längsta cykling på mil. Min första intervallträning på cykel, 7 kms intervaller med 1 minuts mellanrum mellan varje cyklist. Jag kämpar allt vad jag kan, och då cyklar Anna Hull om mig. FAN det är nästan så jag lägger mig i diket och gråter. Så här i början av säsongen är mitt självförtroende inte i topp och varje nederlag svider. Fast det är min idol-Anna som piskar mig, hon är ju så mycket grymmare än mig och spelar i en helt annan division än mig, så får jag trösta mig med att hon fick en match i alla fall. Det var otroligt stimulerade med en lång-träningshelg med likasinnade.

Vi talade mycket om mål och det var väl en del delade meningar om hur vida man ska sätta upp mål eller inte och framför allt om man ska kommunicera det eller inte.  För mig är det självklart att sätta upp mål och att kommunicera det och det är oavsett om det gäller sport, arbete eller privat så har jag klart för mig vad det är jag vill. -Ja men om man misslyckas då. – Ja då är det väl någon mening med det. Antagligen kommer det något ännu bättre i stället. Jag är övertygad om att för min del så har det varit en förutsättning för att lyckas. (Och det är bara jag som vet om jag har lyckats eller inte, ingen annan kan göra den bedömningen och det gäller för alla andra också).

Ett litet bevis på varför det är så viktigt med mål!

En forskningsgrupp genomförde 1979 ett experiment i syfte att undersöka betydelsen av målsättningar. Forskningsgruppen intervjuade avgångsstudenterna för MBA-programmet vid Harvard Business School genom att ställa frågan; ”Har du formulerat och skrivit ner vilka mål du har för framtiden och gjort planer för hur du skall nå dem?”. Forskarna fann att tre procent av studenterna hade skrivit ner sina framtida mål och gjort planer för hur de skulle nå dem, 13 procent hade satt mål men inte skrivit ned dem och 84 procent hade inga specifika mål för sin framtid. Tio år senare, 1989, intervjuade forskarna de dåvarande studenterna på nytt. Resultatet visade att de 13 procent, som hade definierat mål men inte skrivit ner dem, i genomsnitt tjänade dubbelt så mycket som de 84 procent som inte hade satt några mål. De resterande tre procenten som hade satt tydliga mål, skrivit ned dem och dessutom gjort handlingsplaner, tjänade i genomsnitt tio gånger så mycket som alla andra 97 procent tillsammans. Den enda stora skillnaden mellan grupperna var deras individuella målsättningar. Mål har med andra ord en stor effekt på prestationen.

Jag har skrattat så mycket, tränat så mycket och ätit så mycket. Men jag kan bara säga att den där jävla Ölandsbron kommer att vara min största utmaning 2013. Jag skulle kunna göra 2 Ironman bara jag slipper Ölandsbron. Jag är sjukt höjdrädd och detta har jag inte kalkulerat med att jag ska behöva träna på, att ta mig över bro-helvetet.

Jag är djupt tacksam över alla dem jag träffade på lägret, både de jag kände innan och de jag lärde känna. Och tack till min kropp som levererar, håller sig frisk och är så grym på simning. Ett stort tack till Norrrköpings triathlonklubb, där vi även fick erbjudande om att bli klubbmedlemar! http://www4.idrottonline.se/ForeningenNorrkopingTriathlon-Triathlon 

Nästa tävling är Gran Fondo den 25/5 http://www.eslovsck.se/index.php/gran-fondo-2013

Sedan blir det Ringsjön Runt den 1/6 http://www.ringsjonrunt.se/

Och del två på ”En svensk Klassiker”, Vätternrundan på 30 mil den 15/6 starttid: kl 05,00. http://www.vatternrundan.se/Default.aspx?module=4&content=5&lang=SV&fwsite=1

Maj månad ser även ut att spränga fikakontot. Det är lätt det bästa med cykling; det är oerhört socialt och ett måsta att stanna och fika. Tur att jag har så många fina vänner att cykla och fika med. Nedan några av de bästa <3