Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halvironman på Tjörn. Det gick, från noll cykling till 12 mil cykling på 2,5 vecka. Knappast min bästa cykling men jag hittade bästa cykelklubben, Action Bike Team. Utan dem hade det inte gått. Stort tack för er hjälp. Och att få lov att känna sig så välkommen i en klubb var helt underbart och är!

Jag befinner mig mitt i hoppet just nu. Jag vet inte om jag landar med fötterna eller hur det kommer att bli. Fast det vet jag väl men jag är orolig. Jag har ett kontrollbehov som är rätt stort har jag upptäckt. Jag har sagt upp mig från mitt fasta arbete och har börjat som egen företagare. Jag har bara ansvar över mig själv och det var länge sedan jag bara hade ansvar över att dra in min egen lön. Det har varit mitt ansvar att det har kommit in intäkter upp emot 40 personer på lönelistan. Och jag sov gott varje natt och älskade ansvaret. Nu har jag bara mig själv och mitt hushåll och jag kan inte sova. Har det med ålderna att göra att det är svårt att släppa taget? Eller har jag alltid varit så här orolig? Jag ångra inte mitt beslut. Jag har kommit till den punkten av mitt liv där jag var tvungen att gå upp på den högsta trampolinen och hoppa. Just nu befinner jag mig i hoppet. Jag har planerat det att det skulle vara så här. Men kan inte rikigt acceptera det. Som en parantes så det går faktiskt enligt planen men jag är ovan vid att vara egenföretagare (själv-företagare) och inte kunna se att det kommer finnas kunder även sen, fast jag inte har dem nu.

Det ger sig uttryck på lite olika sätt. Jag försöker att hitta trygghet i andra saker. Helt plötsligt finner jag en otrolig trygghet i att träna. Det känns skönt. Jag tömmer hjärna på oroligheter. Och jag sätter upp tuffa mål. Jag ger mig in i träningen med en beslutsamhet jag inte har haft på länge. Bara för att här är det skönt. Här vet jag hur det är. Min träning är en flykt från mina känslor, de känslorna som är jobbiga. Här får jag också det glad tillropen som jag inte får på min arbetsplats. (Men de kommer, fast det kommer att dröja lite). Det är skönt att träna.... inte bara fysikt utan även det mentalt.

De senaste månaderna har varit fylld av toppar och dalar. Jag sökte till Gladiatorerna och fick komma till auditon . Vilket var rikigt kul och oerhört utmanande. Jag gick inte vidare denna gången... Jag ska se till att jag blir starkare i mina armar för att klara av testen nästa år. Ett av mina lågmärken. Jag skickade in mina tider till VM i långdistans i triathlon i Motala och fick besked härrom veckan att jag har kvalat in. Galet kul! Jag ska tävla för Sverige och i Sverige dräkten. Ojojoj vad glad jag är för detta. (Anledningen till varför jag kom med handlar mycket om att vi nog inte är så många kvinnor i den åldersgruppen... så det fanns plats till mig).

Just nu passar jag på att träna lite mindre, tränar det jag tycker är kul och laddar för att sätta igång den 1/11 med mitt träningsupplägg. VM är redan den 27 juni. Så tidigt brukar jag inte känna mig i form men det får bli ändring detta året. Ugh vad spännande det ska bli. Och sedan är det en Ironman i Köpenhamn i augusti och då ska allt funka. Basta!

"Att göra som man alltid har gjort kan i bästa fall resultera i att det blir som det var tidigare".

Lots of love to u all. SMACK <3

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...

  Gnällig har jag varit över min löpning. Otålig. Less på löpning. Långsam som en snigell. Väldigt tveksam om det verkligen var detta jag skulle träna. Under en rätt lång tid pressade jag fram varje löp-pass. Det tog lång tid innan jag kom ut och s...