Gå in i väggen och sen då?

Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större än att du klarar av dem. Och jag har lärt mig massor, inbillar jag mig i alla fall.

Detta är mitt fjärde år med triathlon och 2015 års mål var VM-Motala och Ironman i Köpenhamn. Tja... jag har inte fullföljt något att mina målsättningar detta år. 

Med ett års framförhållning, planerade jag mitt tränings-år. Jag började med att läsa boken "Be Iron Fit" och blev såklart inspirerad över hennes träningsfilosofi och upplägg. Jag bestämde mig för att detta upplägget ska jag följa. Så i november började jag mitt upplägg som skulle var klart lagom till VM i Motala i juni. Boken pratade mycket om träningseffektivitet, att inte lägga en massa timmar utan att varje pass var genomtänkt. Tre olika Ironman-upplägg fanns det att välja på: "ta-sig-runt", 14 -timmars eller 12-timmars. Så jag väljer såklart att satsa på träningsschemat som ska göra att jag tar mig runt på 12-timmar när jag gör en Ironman. Den första månaden går det bra att följa schemat, sen halkar jag efter och får dåligt samvete över att jag inte följer mitt schema. En beskeftersmak förföljer mig hela våren under träningarna. Jag studsar inte ut på mina pass. Jag väntar in i det sista med att bege mig ut på mina cykel-och löp-pass. Simningen försöker jag att bruka lite allvar med men tänker att jag kan ju simma in den träningen sen i öppet-hav. 

Så här i efterhand kan jag förstå att min lust till träningen och triathlon tog slut. Framför allt blev det för mig ett måste att träna. Jag har gått från att bara att älska att sticka ut att springa eller cykla till att det är något som jag ska läsa på ett schema vad jag ska göra. Och i kombination med att mitt företag behöver mig, mina uppdrag tar tid och energi, och att min systerson lämnade oss. Det fanns inte energi och tid till att lägga så mycket tid på träningen och viljan fanns inte till slut. Och istället för att lyssna på min kropp och förstå signalerna trycker jag på ännu hårdare och får dåligt samvete. En månad innan VM i Motala vänder jag ut och in på mig. Och efter ha pratat med många människor kom jag fram till att jag ska genomföra VM i Motala. Det kändes inte bra någonstans. Jag vet att kroppen har kapaciteten till att klara loppet med huvudet är inte med mig. Det var inte med glädje jag packade väskorna och åkte till Motala. Väl i vattnet började jag att hyperventilera och fick bröstsimma. Och jag hade ju inte sim-tränat ordentligt för det var ju så kallt i vattnet. Kom väl upp hyfsat från simningen. Växlingsområdet är jag en Världsmästare i. Upp på cykeln. Första milen är tung, men jag tänker att jag är inte varm i kroppen än, det kommer energi och kraft snart. Men det gjorde det inte. Det var "sillamjölk" i bena (gammalt Simrishamns uttryck som är oerhört beskrivande) det fanns ingen kraft, jag kände mig bara tung och frustrerad. Mil efter mil kändes det tungt och jobbigt. Det gick inte längre att fortsätta, det var en plåga att befinna sig ute på banan. Till slut sa kroppen ifrån så tydligt att det gick inte att ignorerar det. Jag kan inte göra så mot mig själv, jag måste bryta. Jag fullföljde cyklingen och bröt innan löpningen. Mina stackars syskon med respektive fick ta emot en ledsen lillasyster. Jag är ledsen att ni inte fick ta emot mig när jag sprang i mål. Tack snälla för allt stöd och uppmuntran jag har fått ifrån er. Denna gång gick det inte.

Nu har en ny resa börjat med att hitta glädjen och lusten till träningen. Det tog nog en månad för mig innan jag kunde säga att jag tränade. Min träning var ett infekterat område som jag inte förstod mig på och knappt klarade av att tänka på. Nu provar jag olika träningsformer och tänker inte sätta några mål och inte följa något träningsschema. Kanske jag slutar med triathlon, kanske inte. Fokus är på att vara nyfiken och ha kul! 

Jag skickar energi, ljus och kärlek till er i massor!!!

Provat havskajak. Älskar att vara ute på havet.

Seglingskurs, läskigt och häftigt.

Ett av mina uppdrag. Projektledare för Alite Racing. Galet häftigt! 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...

  Gnällig har jag varit över min löpning. Otålig. Less på löpning. Långsam som en snigell. Väldigt tveksam om det verkligen var detta jag skulle träna. Under en rätt lång tid pressade jag fram varje löp-pass. Det tog lång tid innan jag kom ut och s...