Bromölla Marathon den 11 november 2013. JAG GJORDE DET.... 4 timmar och 34 minuter så var jag i mål. Vilken grej.

Uppladdningen inför maran har inte varit ultimat och kan jag kan inte skylla på Daniel  Ekman(min PT). Mitt upplägg och målmedvetenhet är inte jämförbar med hur det var i våras. Men jag tränar 5-6 dagar i veckan. Mitt i veckan är det mest; spinning, bodypump och vattengympa. På helgerna blir det långlöpning och simning, ofta dubbelpass på söndagen. Intervall träning existera inte just för tillfället. Vilket jag tror är en bidragand faktor att jag inte utvecklas i löpning för tillfället. I simningen är det mycket intervall träning och jag har verkligen utvecklats. Det är veckans tuffaste och roligaste träning, när det har gått 30 minuter njuter jag av blodsmaken i munnen. Jag älskar när det blir riktigt tufft, något kickar igång och efteråt är det bara så man vill skratta. Endorfin-kickar är beroende framkallande.

I lördags stod jag på starlinjen, stark och laddad. "Sikta mot himmeln och landa i trädtopparna!" Fyra timmar är målet, inte helt omöjligt tyckte jag då men... nu vet jag. De två första milen går bra. Jag tar rygg på en kille och ligger bakom honom hela tiden och är inne i hans komfort-zone... Vid tredje vätskekontrollen ber jag om ursäkt att jag ligger så när men meddelar också att jag kommer inte att flytta på mig. Han sa att det var ok. Jag är som hans skugga, naglar  fast min blick på hans fötter och rör mig i hans tempo med samma nedsättningar samtidigt som jag kör mitt mantra och detta funkar för mig. Efter 21 km ligger vi under 2 timmar och jag känner mig fräsch. Fan det här kan gå vägen. Vid 25 km är det vätskekontroll och jag känner mig törstig och behöver energi. Jag stannar till lite för länge och tappar "min rygg". Jag ser honom längre fram men har inte kraften att spurta efter honom. Jag börjar springa och det blir tungt och tyngre. Farten blir avsevärt långsammare och när jag är på 28 km och lite uppför så orkar jag inte att springa. Jag går en bit och skäller på mig själv. Det här är mentalträning på j-vligt hög nivå. Jag måste hitta kraften, energin och orken att börja igen. Efter ett par 100 meter börjar jag att springa och springer in på sista varvet. En tjej springer i fatt mig och tar rygg på mig, efter någon kilometer går hon upp och erbjuder sig att dra. Vi turas om att dra, det blir kortare och kortare sträckor. Hon har problem med sitt knä. Jag har ont i knän och höger höft, det onda flyttar sig fram och tillbaka men smärtan är ett faktum. Mitt mantra tuggar jag för fullt och försöker med den energin som finns kvar kväva tankar som "-jag orkar aldrig" "-jag skiter i det här nu och går" "-gu vad det gör ont, knäet måste ha gått ur led". Vid varje negativ tanke måste jag prestera en positiv tanke "- spring till nästa skylt, bry dig inte om hela sträckan", "-bara jag tar mig till nästa vätskekontroll", "-detta ska gå om jag så ska krypa i mål", "- har jag sagt att jag ska springa ett Marathon så ska jag få det gjort idag". Tjejen jag springer med har det tuffare än vad jag har det. Jag peppar henne och laddar henne med mina positiva tankar men vid 38 km ger hon upp. Jag har ingen lust att släppa henne, att få fokusera på henne hjälper mig att vara stark. Men hon är påstridig och till slut släpper jag henne och lyckas att springa de sista kilometrarna i mål. Smärtan i kroppen är jobbig och det är nästa så jag måste prata högt för att övertala mig själv för att fortsätta. Men i mål kommer jag på 4,34 och hamnar på 5 plats i SM. Helt otroligt. http://www1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_459843/cf_87178/Resultatlista_Brom-lla_Marathon_2012-2.PDF  Marathon - Check.

Idag har jag fortfarande ont i knäna och höften, det kommer nog att ta någon dag till innan jag kan gå normalt. Jag är inte skadad men överansträngd och mycket nöjd. Mina träningskompisar Liselott Håkansson tog silver på 3,34 sjukt grym och stark är hon. Min finaste Anna tog också silver på 3,55, shit vilken tjej. Idag är hon antaglien helt återställd och springer milen i slingan :).

På tisdag släpper de 300 startplatser till Kalmar Ironman 2013. Jag kommer att sitta som klistrad framför datorn. Håll tummarna att jag och mina träningskompisar får startplatser. Årets sista tävling är avklarad. Nu börjar träningen inför Vasaloppet. Rullskidorna ligger fortfarande kvar i bakluckan och jag är livrädd för att prova dem. Någon vecka till så kanske. Jag har starta en liten löpargrupp i Abbekås på måndagkvällarna. Vi träffas vid affären kl 20,00 med pannlampa och reflexväst. Helt grymt underbart att springa i mörker, i grupp!