Hösten är i full gång och träningen går på halvfart. Jag befinner mig i något konstigt mellanläge där det inte blir något av träningen. Jag har gjort 3 tävlingar som alla har gått riktigt dåligt. Men å andra sidan är min ambitions nivå väldigt låg.

Malmö Velo 125 km cykling. Detta borde inte vara något problem efter en hel säsong med cykling. De första 2 milen går det perfekt, vinden i ryggen och vi ligger i en fin klunga, snittar ca 35 km/h. Sen möts vi av motvinden och backarna. Jag älskar verkligen att cykla, alla tävlingar jag har ställt upp i har varit förenat med ren cykelglädje. Jag har haft krafter som inte trodde fanns, inte brytt mig om backar eller motvind utan bara cyklat på. Efter 2 mils motvind och konstant uppförsbackar börjar jag gnälla och kan inte för mitt liv tycka att det är någon cykelglädje överhuvudtaget. OCH DÅ ÄR DET MER ÄN 8 MIL KVAR.. Det är min absolut värsta tävling, det var länge sedan jag kände mig svag och att jag inte hade några krafter kvar. Några ljusglimatar var det ju, i och med att vi låg rätt långt bak så snålades inte med kanelbullarna när vi kom till de olika kontrollerna. Att ligga i mitten av en cykelklunga, är som att ligga sked.. helt ljuvligt. Man bara följer med. Och som plåster på såren serverads det varm mat i målgången. Super bra.

Tävling nummer 2, Lidingöloppet, 3 mil löpning. Detta är mitt "so far"-längsta lopp. På fredagen innan Lidingöloppet så jobbade jag på Stensson Nattklubb http://www.stenssonnattklubb.se/ (världens bästa jobb). Så jag slutade att jobba 04,00 och skulle gå upp kl 06,00 för att hinna till flyget, men det var ju omöjligt att somna. Så kl 13,30 stod jag vid starten utan att ha sovit. De första 2 milen var ljuvliga, jag sprang lungt, tog rygg på en kille som sprang som en gud. (han sprang lungt och avslappnat, som en långsam gasell). Efter 1 mil kände jag att jag kanske skulle förklara att jag hade tagit rygg på honom om det nu var så att han kändes sig förföljd. Vi sprang tillsammans fram till ett par kilometer innan målgången, skönt att ha någon att prata med. Sista milen så var våra krafter rätt slut, vi går i uppförsbackarna och springer nerför. Det var som en rörelse som alla följer med i. En rikigt trevlig folkfest men shit vilka tuffa backar, inget en skåning är van vid. 3,30 gick jag i mål på och sprang ifrån mitt sällskap de sista kilometrarna. Känns alltid skönt för självförtroendet när man springer ifrån en kille ; ). Men men tanken var ju att jag i alla fall skulle klara 3,15 och drömtiden är under 3 timmar.

Tävling/utmaning 3 Coasteering (http://www.teamcreate.se/showpage.asp?File=/Coasteering/index.html). 4,6 mil löpning från Nybrostrand till Simrishamn plus kontroller.... Lidingloppet bleknar ju i gemförelse med detta. Det börjar regna i starten kl 09,00 denna lördags morgon. Jag känner av sviterna efter förra helgen då jag sprang Lidingöloppet och tänker "hur fan kan jag bara ställa upp i detta????? Halvfet och har inte sprungit ett maraton. Var är min hjärna?". Efter någon kilometer börjar mjölksyran märkas i bena och det känns inte skönt. Bit ihop, det kommer att släppa snart. Otroligt vacker natur och vi springer i grupp och hjälps åt att hitta kontrollerna. Vi fuskar lite också... Vissa kontroller är "back-kontroller" där en kontroll är nere och en upppe och en nere igen. Då gjorde vi så att en av oss tog alla våra kontroller och sprang med dem. Och vi som inte sprang hejade på den som sprang fram och tillbaka med våra kontoller. När vi hade tillrygga lagt 1,5 mil börjar mina knän göra riktigt ont. Men jag är rätt pigg i alla fall. Vi springer längs stranden, det känns somn vi springer mil efter mil och att vi inte närmars oss målet.. När vi kommer till Skillinge är det många av oss som är trötta och slitna. Det har regnat hela tiden, det göra att så fort vi stannar blir vi kalla. Kylan gör att vi måste forstätta att hålla oss igång. 1,5 mil inna målgången startar diskutionen om att lifta sista biten. Jag är kall, blöt och har as-ont i knäna. Anders tar tag i situationen och säger med myndig stämma "- Nu fortsätter vi. Jag kommer inte att lifta." Så är vi på banan igen men jag kan inte springa mer utan får börja att gå. 4,6 mil på 9 timmar. Oj oj vad ont jag hade i hela kroppen sen och trött att jag inte klarade av att hålla kroppen rak. MEN JAG KOM I MÅL. Mitt första ultralopp är avklarat.

Nu är det vila i 2 veckor och jag hoppas att mina knän ska förlåta mig. Nu har jag vilat i en vecka och jag har varit som andra människor och tagit hand om mitt hem. Och det var 6 månader sedan det fick kärlek sist. Så det behövs nog en lugnar tränings peroid så jag hinner i kapp med allt....