Oj oj vad det har hänt mycket under 2012 och allt har varit helt fantastiskt.. eller kanske inte men ... men jag har haft ett super år. Jag har gått från noll i träningssjälvförtroende till för mycket. Under hösten har jag helt tappat fotfästet och bara öst på i sällskap av Anna. Anna har ju tränat på motions-elit nivå i rätt många år och jag har bara hängt med. Inte jätte smart att hänga på i hennes tempo. Lidingöloppet (3 mil), Coasteering (4,5 mil) http://www.teamcreate.se/index.asp   och Bromölla maraton (4,2 mil), under dessa 3 lopp har min kropp inte hunnit återhämta sig, vilket jag får betala för nu. Jag har inte fått några skador men jag blir andfådd och njuter inte lika mycket av träningen som jag har gjort tidigare. Jag har t.om hoppat över tränings-pass. I våras kunde jag utan problem bestämma mig för att förlänga träningspasset under tiden som jag tränade. Denna höst har jag problem med att hålla motivationen upp under hela passet. Jag undviker att träna själv för jag litar inte riktigt på min träningsdisciplin. Tröstar mig med att, för att ligga på topp till våren och sommaren behöver jag en botten-period nu för att återhämta mig. Och den där återhämtningen är ju ett problem i sig. HUR GÖR MAN FÖR ATT ÅTERHÄMTA SIG? Jag har den senaste tid haft 2 vilodagar per vecka. Men uppenbarligen räcker inte det. Att vila en hel vecka utan träningen är som att jag skulle börja röka och dricka alkohol igen. Det finns inte på kartan helt enkelt. Jag försöker att köra simning och löpning, lugnt och länge utan att köra slut på mig. När det gäller löpningen så är det ju inga problem att köra lugnt och långt, det är som jag har fått en cementröv i julklapp. Simningen är lite mer problematiskt, då jag i princip inte simmar utan tränare. Om någon säger att jag ska simma 16*50 meter, strax under maxfart så känner jag att jag måste göra det. Det går inte att välja att ta det lugnt när det gäller intervaller och intervallerna är ju en förutsättning för att utvecklas i simning. Nu kan jag simma mer än 2000 meter frisim och det går som på räls, i alla fall i bassängen. Vem trodde att det skulle ta 1 år att lära sig simma frisim?  

Vecka 2 är en milstolpe i träningsupplägget. Vi åker till Sälen för att åka skidor både nerför och på längden. På dagarna kommer vi att åka utförsåkning och på eftermiddagen/kvällen blir det längdskidor. Jag hoppas att min kropp har återhämtat snart, för det dags att börjar förberda sig inför Vasaloppet den 25/2, öppet spår 9 mil. Längtar så efter fjällen, snön, ledighet och träningen.

2013 blir det "en klassiker" (http://www.ensvenskklassiker.se/startsida/ ), Ironman Kalmar (http://ironmankalmar.com/sv/ ) och Tjurruset (http://www.tjurruset.se/start/, tillsammans med min bror). Jag ser klassikern som ett sätt att ha delmål inför Ironman. Jag gör inte "den riktiga klassikern" i och med att jag inte gör det "riktiga" Vasaloppet men jag kommer att köra sträckorna. Lidingöloppet gjorde jag i september men gör nog om det nästa år så jag kan få en bättre tid. Vätternrunda är helt klart en psykologisk spärr, 30 mil på cykel, gör att 18 mil cykling i Ironman känns som helt överkomligt. När det gäller klassikern så är det inga tider som är intressant utan mest att ta sig igenom, träna varierat under året, träna upp uthålligheten och framför allt spränga de psykologiska gränserna. Allt för att Ironman i Kalmar ska genomföras på 13 timmar! Here we go ; )

Kolla gärna in vår hemsida: www.ironladies.se