Oj oj vad det har hänt mycket under 2012 och allt har varit helt fantastiskt.. eller kanske inte men ... men jag har haft ett super år. Jag har gått från noll i träningssjälvförtroende till för mycket. Under hösten har jag helt tappat fotfästet och bara öst på i sällskap av Anna. Anna har ju tränat på motions-elit nivå i rätt många år och jag har bara hängt med. Inte jätte smart att hänga på i hennes tempo. Lidingöloppet (3 mil), Coasteering (4,5 mil) http://www.teamcreate.se/index.asp   och Bromölla maraton (4,2 mil), under dessa 3 lopp har min kropp inte hunnit återhämta sig, vilket jag får betala för nu. Jag har inte fått några skador men jag blir andfådd och njuter inte lika mycket av träningen som jag har gjort tidigare. Jag har t.om hoppat över tränings-pass. I våras kunde jag utan problem bestämma mig för att förlänga träningspasset under tiden som jag tränade. Denna höst har jag problem med att hålla motivationen upp under hela passet. Jag undviker att träna själv för jag litar inte riktigt på min träningsdisciplin. Tröstar mig med att, för att ligga på topp till våren och sommaren behöver jag en botten-period nu för att återhämta mig. Och den där återhämtningen är ju ett problem i sig. HUR GÖR MAN FÖR ATT ÅTERHÄMTA SIG? Jag har den senaste tid haft 2 vilodagar per vecka. Men uppenbarligen räcker inte det. Att vila en hel vecka utan träningen är som att jag skulle börja röka och dricka alkohol igen. Det finns inte på kartan helt enkelt. Jag försöker att köra simning och löpning, lugnt och länge utan att köra slut på mig. När det gäller löpningen så är det ju inga problem att köra lugnt och långt, det är som jag har fått en cementröv i julklapp. Simningen är lite mer problematiskt, då jag i princip inte simmar utan tränare. Om någon säger att jag ska simma 16*50 meter, strax under maxfart så känner jag att jag måste göra det. Det går inte att välja att ta det lugnt när det gäller intervaller och intervallerna är ju en förutsättning för att utvecklas i simning. Nu kan jag simma mer än 2000 meter frisim och det går som på räls, i alla fall i bassängen. Vem trodde att det skulle ta 1 år att lära sig simma frisim?  

Vecka 2 är en milstolpe i träningsupplägget. Vi åker till Sälen för att åka skidor både nerför och på längden. På dagarna kommer vi att åka utförsåkning och på eftermiddagen/kvällen blir det längdskidor. Jag hoppas att min kropp har återhämtat snart, för det dags att börjar förberda sig inför Vasaloppet den 25/2, öppet spår 9 mil. Längtar så efter fjällen, snön, ledighet och träningen.

2013 blir det "en klassiker" (http://www.ensvenskklassiker.se/startsida/ ), Ironman Kalmar (http://ironmankalmar.com/sv/ ) och Tjurruset (http://www.tjurruset.se/start/, tillsammans med min bror). Jag ser klassikern som ett sätt att ha delmål inför Ironman. Jag gör inte "den riktiga klassikern" i och med att jag inte gör det "riktiga" Vasaloppet men jag kommer att köra sträckorna. Lidingöloppet gjorde jag i september men gör nog om det nästa år så jag kan få en bättre tid. Vätternrunda är helt klart en psykologisk spärr, 30 mil på cykel, gör att 18 mil cykling i Ironman känns som helt överkomligt. När det gäller klassikern så är det inga tider som är intressant utan mest att ta sig igenom, träna varierat under året, träna upp uthålligheten och framför allt spränga de psykologiska gränserna. Allt för att Ironman i Kalmar ska genomföras på 13 timmar! Here we go ; )

Kolla gärna in vår hemsida: www.ironladies.se

 

Carina Gunnarsson

30 december 2012 23:31

Lycka till, verkligen bra kämpat och tuffa mål :-)
Kram Carina

Paula Börje Vendel

31 december 2012 13:13

Tack snälla Carina! Hoppas att ni har det bra och alla hästarna också. Det hade varit så kul att få komma och rida med er igen. Ett gott nytt år. Kram

 

elit anna

31 december 2012 07:50

jaha ,,där fick man skulden igen ;O))) nya arne kanske.. älskar dej ändå- Man måste ner på botten ibland för att känna ny njutning o motivation, Just like it baby

Paula Börje Vendel

31 december 2012 13:12

Efter ha ranskat mig själv kom jag fram till att du är ju inte så skyldig. Helena utmannade mig på Lidingöloppet och Anders till Coasteeringloppet. Och Bromölla anmäld jag mig själv till...men du har varit med på alla loppen tillsammans med mig. Tack för ett fantastiskt kul tränings-år med dig

 

LonelyWolf

9 januari 2013 17:37

VIlle önska ett bra träningår och hoppas på ännu ett år med trevliga inlägg på din blogg. Du bjuder verkligen på dig själv så det blir ett å annat skratt anfall av dina djuplodande förklaringar och ord ;)
Kul å se ironladies fina sammanhållning :)
Kramar från rivieran Karlshamn
Ps.glöm inte hjälmen när det går utför och kolla gärna denna vinter länk http://www.idg.se/2.1085/1.429865/10-vinterappar-for-mobilen?showGallery=true&allimages=true

http://www.utsidan.se

Paula Börje Vendel

10 januari 2013 20:48

Tack snälla Patrick! Lycka till själv med allt. Önskar dig det bästa.
Varm kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...