Vilken vår vi har. Grönt och skönt som gjort för långa cykelturer. Men nu cyklar jag inte denna säsong! Bara för det dräglar jag varje gång jag ser någon med landsvägscykel och pulsen ökar när jag ser klungkörning.

Jag har skaffat ny PT, PT-Patrik. Han har utmanat mig att kliva ur min bekvämlighetszon och det är precis vad jag vill. Men det blev inte riktigt som jag hade tänkt mig. Jag la över ansvaret till honom att jag skulle hitta förälskelse och inte tveka en sekund över att ta på mig skorna och sticka ut.

Patrik har satt ihop ett veckoschema som innehåller, 5 + 10 km tröskelfart, ett återhämtningspass, ett långpass och ett intervallpass plus träning med trx-band två gånger i veckan. Tröskelpassen, fy vad jag ogillar dessa pass. Det tar minst en timme innan jag har övertalat mig själv att jag ska springa detta passen. Så här en månad senare, jag springer fortare men det är tungt och inte speciellt motiverande att ge sig på det igen. Det gör ont, det är jobbigt, det är mentalträning på en högre nivå och kanske lite skönt efteråt. Men oftast känner jag mig rätt kass och önskar att jag sprang med "smilinghappyface" som en jävla gasell. Men där är jag inte än. Vi har gjort tre pass tillsammans. Första passet var träning i gymmet med TRX-banden. Jag vill få en bättre bålstyrka för att inte falla ihop under de långa löpningarna. Genom att andvända TRX-banden så använder jag bålen under alla övningar. Även inkluderat en del muppövningar, som när jag står på alla fyra och har fötterna i banden och ska dra in knäna under magen. Inte nog att det ser roligt ut det är sjukt jobbigt. Och då måste jag skrika och stöna. Därför passar jag inte att träna på ett gym, jag låter för mycket. Pass nummer två gjorde vi på bana. Vi betyder- jag springer och jag försöker att göra det Patrik tycker att jag ska göra med min kropp. Det är inte alltid att min kropp lyssnar på Patrik. 400 meter och 800 meter allt vad jag kan. Den satt som en smäck i nacken....Jag har verkligen ingen aning var gränsen finns och så intensiv träning är verkligen inte min kropp van vid. Men det var väldigt lärorikt och långsamt... Jag har en jävla massa utvecklingspotential, kan jag trösta mig med. Igår hade vi cirkelträning, där jag försökte att kötta loss. Låren är rätt starka, utfall och sånt går bra. Plankan är jag rätt kingig på!  Men styrkan i armar är sugig för att inte tala om de nedersta magmusklerna. Jag låg på rygg och skulle röra benen mellan 45 grader och 90 grader, förbluffad över hur svårt det var. Och tilläggas att det var väldigt bra att det inte fanns fler närvarande, för att skrika, stöna och stånka kommer automatiskt när det blir tufft. Kul att bränna loss och få den uppmuntran och tidtagningen. Jag gillar att bli utmannad men jag är rätt hård mot mig själv.

Ungefär samtidigt som jag har börjat med PT, har jag lagt om min kost. (Igen? ja, för att jag kan). Vegankost i 30 dagar utan socker. Efter ha lyssnat på Kristoffer Blomkvist( http://www.healthyfuture.se/ )föreläsning om plantbaserad kost, blev jag väldigt motiverad och inspirerad av att prova. Det fanns liksom inga ursäkter för att inte prova. Och efter att kollat inte Rich Roll ( http://www.richroll.com/ ) blev jag rätt övertygad om att det kan funka för mig. Rich är ultraatlet och utnämnd till en av USAs mest vältränade man. Och det kan väl vara en passande målbild för en medelålderskvinna som mig!!! Inte för att jag vill byta kön. Tack vare vegankosten har jag gått ner i 3 kilo i vikt på tre veckor. Blodsockret är mycket jämnare. Mitt humör är jämnare. Jag återhämtar mig fortare, nästan ingen träningsvärk efter hårda eller långapass. Men jag har haft problem med att orka passen, och jag vet inte riktigt vad det beror på. Att jag inte är tillräckligt tränad eller att jag har tömt depåerna och behöver fylla på dem under passet, det har jag inte behövt tidigare? En vecka till sen får jag utvärdera hur jag ska göra med min kost i framtiden.

Och jag vill tacka Sara Ivarsson (http://saraivarsson.com/ ) för hennes söndagar med yoga och löpning. Grymt bra. Fick ett tips om själva fotnedsättningen som göra att  utan att anstränga mig mer ökar jag hastigheten. Nu ska jag bara få till den rörelsen så att den sker automatsikt utan att jag tänker på att jag gör det. Kroppen är fantastisk.

Skickar energi, glädje, ljus och kärlek till er alla. 2014 är ett bra år! Lots of love <3

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...