Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?

Annette Jörgensen och jag ska göra den tillsammans, det är en partävling. Och det var heller inget som jag tänkte på när jag anmälde mig. Men det gör att tävlingen blir riktigt rolig och resan dit blir ännu trevligare. Annette och jag har kanske inte tränat så mycket tillsammans men vi har hållit varandra uppdaterade på vad vi har tränat, hur kroppen känns och vad man kanske ska tänka på inför den 9 augusti. Denna helge som har varit har vi haft som vår träningshelg. Vi träffades efter jobbet på Lomma beach för att köra ett lättare swimrun-pass tillsammans. Just denna dag var det inte tomt på stranden... vi hade publik som tittade men hejade inte och inga applåder vid målgången. Jag förstår att vi utgör en attraktion i sig, simglasögon, kort våtdräkt, knästrumpor och gympaskor. Och när vi går ner i vattnet med skorna undrar ju vår publik vad vi sysslar med och när vi sedan springer inne bland bostadskvarteren med våtdräkt ser det kanske inte ut som vi är fullt friska. Det var ett grymt roligt och bra pass. Det kändes klockrent. Och vi var så synkade med varandra. Helt plötsligt förstod jag att vara själv är kul men att dela utmaningen blev ju dubbelt upp. Vi startar tillsammans och avslutar tillsammans. En tävling där vår ansträngning är mer värdefullt en den individuella insatsen.

Träningen i Lomma blev uppvärmingen inför lördagens längre pass. För oss är farten inte viktig utan att hitta ett tempo i löpningen och simningen som gör att vi kan hålla på en 10-12 timmar utan att gå i väggen. Det ska även vara genomförbart utan blodsmak i munnen under hela loppet. Lördagen börjar med 6 km löpning bärandes på simglasögon, paddlar och Annettes handväska (swim safe), i stekande sol och vindstilla. Då var det skönt att hoppa i vattnet, en kilometer senare var det dags att springa till nästa campingplats för att dricka. Och sedan i igen för att ta sikte på Beddingestrand för sista vätskestoppet sedan var de bara att springa och simma hem. Ca 22 km löpning och 3 km simning. Sista löpning tog på krafterna, varmt, fyllt på dåligt med energi och vätska. Vätske- och energipåfyllningen är ett problem vid swimrun. Om det är jobbigt att bära på det, så är det antagligen ännu jobbigare att simma med det. Annette har inga större problem att bära på saker när hon springer, då hon är van att springa med en AK4! Jag känner mig trygg och säker med Annette. Sen skulle vi köra ett pass till på lördagen men efter vår lunch så orkade vi inte. Ja, det är inte ofta det händer men i lördags gjorde det. Söndagen träffades vi i Bokskogen för backintervaller tillsammans med Sara Ivarsson. Vaderna var lite stumma och jag kände att jag hellre sprang än simmade i alla fall. Knappast mitt kraftfullaste intervallpass (men det är de sällan) men jag tog mig upp ett par gånger, typ samma hastighet upp som ner!  Det är mig helt begripligt hur vissa springer upp för backen som om de springer nerför. Galet!

Jag är nöjd med helgen och formen. Det känns rätt tryggt. Simningen kommer gå bra. Löpning är tuff och svårt att veta vad det är för typ av underlag och hur kuperat banan är. Men en sak är säker och det är att det kommer bli ett äventyr och det kommer bli galet kul att göra det med Annette.

Förra veckans träningsdos blev ca 5 mil löpning och 5 km simning och det känns rätt bra! Lite trött och konstant hungrig sedan i söndags eftermiddag.

Ha en fortsatt skön sommar och semester. Lots of love

 

Åsa

23 juli 2014 08:23

Tänk vilken erfarenhet rikare ni kommer bli!! Stort lycka till! Kramar

Paula Börje Vendel

23 juli 2014 08:25

Tack snälla min bästa supporter

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

  Gnällig har jag varit över min löpning. Otålig. Less på löpning. Långsam som en snigell. Väldigt tveksam om det verkligen var detta jag skulle träna. Under en rätt lång tid pressade jag fram varje löp-pass. Det tog lång tid innan jag kom ut och s...