Bromölla Marathon den 11 november 2013. JAG GJORDE DET.... 4 timmar och 34 minuter så var jag i mål. Vilken grej.

Uppladdningen inför maran har inte varit ultimat och kan jag kan inte skylla på Daniel  Ekman(min PT). Mitt upplägg och målmedvetenhet är inte jämförbar med hur det var i våras. Men jag tränar 5-6 dagar i veckan. Mitt i veckan är det mest; spinning, bodypump och vattengympa. På helgerna blir det långlöpning och simning, ofta dubbelpass på söndagen. Intervall träning existera inte just för tillfället. Vilket jag tror är en bidragand faktor att jag inte utvecklas i löpning för tillfället. I simningen är det mycket intervall träning och jag har verkligen utvecklats. Det är veckans tuffaste och roligaste träning, när det har gått 30 minuter njuter jag av blodsmaken i munnen. Jag älskar när det blir riktigt tufft, något kickar igång och efteråt är det bara så man vill skratta. Endorfin-kickar är beroende framkallande.

I lördags stod jag på starlinjen, stark och laddad. "Sikta mot himmeln och landa i trädtopparna!" Fyra timmar är målet, inte helt omöjligt tyckte jag då men... nu vet jag. De två första milen går bra. Jag tar rygg på en kille och ligger bakom honom hela tiden och är inne i hans komfort-zone... Vid tredje vätskekontrollen ber jag om ursäkt att jag ligger så när men meddelar också att jag kommer inte att flytta på mig. Han sa att det var ok. Jag är som hans skugga, naglar  fast min blick på hans fötter och rör mig i hans tempo med samma nedsättningar samtidigt som jag kör mitt mantra och detta funkar för mig. Efter 21 km ligger vi under 2 timmar och jag känner mig fräsch. Fan det här kan gå vägen. Vid 25 km är det vätskekontroll och jag känner mig törstig och behöver energi. Jag stannar till lite för länge och tappar "min rygg". Jag ser honom längre fram men har inte kraften att spurta efter honom. Jag börjar springa och det blir tungt och tyngre. Farten blir avsevärt långsammare och när jag är på 28 km och lite uppför så orkar jag inte att springa. Jag går en bit och skäller på mig själv. Det här är mentalträning på j-vligt hög nivå. Jag måste hitta kraften, energin och orken att börja igen. Efter ett par 100 meter börjar jag att springa och springer in på sista varvet. En tjej springer i fatt mig och tar rygg på mig, efter någon kilometer går hon upp och erbjuder sig att dra. Vi turas om att dra, det blir kortare och kortare sträckor. Hon har problem med sitt knä. Jag har ont i knän och höger höft, det onda flyttar sig fram och tillbaka men smärtan är ett faktum. Mitt mantra tuggar jag för fullt och försöker med den energin som finns kvar kväva tankar som "-jag orkar aldrig" "-jag skiter i det här nu och går" "-gu vad det gör ont, knäet måste ha gått ur led". Vid varje negativ tanke måste jag prestera en positiv tanke "- spring till nästa skylt, bry dig inte om hela sträckan", "-bara jag tar mig till nästa vätskekontroll", "-detta ska gå om jag så ska krypa i mål", "- har jag sagt att jag ska springa ett Marathon så ska jag få det gjort idag". Tjejen jag springer med har det tuffare än vad jag har det. Jag peppar henne och laddar henne med mina positiva tankar men vid 38 km ger hon upp. Jag har ingen lust att släppa henne, att få fokusera på henne hjälper mig att vara stark. Men hon är påstridig och till slut släpper jag henne och lyckas att springa de sista kilometrarna i mål. Smärtan i kroppen är jobbig och det är nästa så jag måste prata högt för att övertala mig själv för att fortsätta. Men i mål kommer jag på 4,34 och hamnar på 5 plats i SM. Helt otroligt. http://www1.idrottonline.se/ImageVaultFiles/id_459843/cf_87178/Resultatlista_Brom-lla_Marathon_2012-2.PDF  Marathon - Check.

Idag har jag fortfarande ont i knäna och höften, det kommer nog att ta någon dag till innan jag kan gå normalt. Jag är inte skadad men överansträngd och mycket nöjd. Mina träningskompisar Liselott Håkansson tog silver på 3,34 sjukt grym och stark är hon. Min finaste Anna tog också silver på 3,55, shit vilken tjej. Idag är hon antaglien helt återställd och springer milen i slingan :).

På tisdag släpper de 300 startplatser till Kalmar Ironman 2013. Jag kommer att sitta som klistrad framför datorn. Håll tummarna att jag och mina träningskompisar får startplatser. Årets sista tävling är avklarad. Nu börjar träningen inför Vasaloppet. Rullskidorna ligger fortfarande kvar i bakluckan och jag är livrädd för att prova dem. Någon vecka till så kanske. Jag har starta en liten löpargrupp i Abbekås på måndagkvällarna. Vi träffas vid affären kl 20,00 med pannlampa och reflexväst. Helt grymt underbart att springa i mörker, i grupp!

 

Göran Friman

11 november 2012 17:35

Starkt gjort
Hoppas du får biljett till Kalmar

Paula Börje Vendel

11 november 2012 17:43

Tänkte på dig, när jag sprang. Du sa att du hade svårt att mentalt föreställa dig att springa en mara jämfört med en halv. Det var faktiskt inte så svårt. Nästa gång kommer det att gå bättre. Kroppen är ju helt otrolig. Kommer inte på simningen ikväll och inte nästa söndag heller :(

 

Åsa

11 november 2012 17:44

Du är såååå duktigt!!! Hoppas du kan njuta i stillhet :-)

Paula Börje Vendel

11 november 2012 18:33

Nja det är nästa utmaning. Kommer över ikväll. Puss

 

Anna panna

11 november 2012 19:42

Du e bars såååååå bäst....dina mantran ska jag ta efter

Paula Börje Vendel

11 november 2012 21:21

Tack vare dig! Mitt mantra äger....

 

Göran Friman

11 november 2012 21:41

Långpassen skall bli allt längre och längre så att hjärnan köper det kroppen kan....
En klok general har alltid "vunnit slaget innan striden börjat"
Kanske typiskt för tekniker att tänka så,,,,

Paula Börje Vendel

12 november 2012 20:08

Precis, eller som en hotell och restaurang-människa säger "- ett helvete i taget" ; )

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...