Mars månad är slut och ingen vår! Nu känns det som man ligger back med allt som vanligt. Löpning går verkligen inte bra. Jag önskar att jag hade ett "skinny as" istället för en cementröv. Men vi är väl alla födda med olika förutsättningar. Fast min rumpas ända fördel är att den gör sig i ett par jeans men är värdelös i triathlon-sammanhang. Jag klara knappt av att springa milen. Mitt tempo ligger i 6,40-tempo och då anstränger jag mig för att ta mig fram fortare, utan att lyckas. Helt sjukt att jag kan ha tappat löpningen så. Idag sprang jag med Staffan (som är en helt grym löpare och tränare) och jag lyckades komma runt 7,5 km i ett snitt-tempo på 5,40. Vi sprungit rätt mycket tillsammans i höstas blev det en del långrunder på uppåt 2-3 mil och jag kunde hålla hyfsat tempo med honom. Och nu i mars så kan jag knappt ta mig runt milen och absolut inte i något bra tempo. Tröstlöst.... Men jag har nu fokuserat på löpningen och springer varje dag ett par kilometrar och märker ju att det går ju framåt men jag önskar att jag skulle vara i samma form som jag var i höstas. Då kändes det som om jag skulle kunna springa hur långt och länge som helst.

Daniel Ekman, min PT, har blivit inkopplad igen för att hjälpa mig att ta mig till igenom "IRONMAN Kalmar 2013" i augusti. Vi har diskuterat upplägget men jag är ju inte i uppstartsläget ens, utan under det... Ungefär så här ser upplägget ut:

Måndag: Löpning (Nästa måndag startar vi upp löpar-gruppen i Abbekås kl 20,00) 1 h

Tisdag: Spinning (Cykling och löpning så fort vädret tillåter) 1-2 h

Onsdag: Spinning (Cykling och löpning så fort vädret tillåter) 1-2 h

Torsdag: Simning 1,5 h

Fredag: Vilodag

Lördag: Långpass löpning (plus cykling när det börjar bli varmt) 1,45 h + 5 minuter varje lördag!

Söndag: Löpning och simning 1h + 1 h

Men som sagt jag är inte i närheten av att klara ett långpass. Möjligtvis om jag springer så sakta att jag nästan går så kanske jag skulle klara av att vara igång i 1,45 h.

Men några ljusglimtar har det varit:

Dan, som har tagit många bra bilder på mig trots att det är djävligt svårt, frågade hur det gick med träningen, då svarade jag - Det går åt helvete med löpningen, det går så dåligt att jag blir mörkrädd, men simningen går bra. Då sa Dan, i höstas sa du ju tvärtom! Då gick löpning så himla bra och simning sög. Så det är ju lite skönt att det faktiskt kan hända både det ena och andra i träningen och ibland måste man titta bakåt för att förstå att man faktiskt har utvecklats.

Så till simningen. Ett stort tack till mina simtränare. Ni har gjort ett fantastiskt jobb. Jag är imponerad av mig själv! Malin Eriksson som varje torsdag har satt ihop ett sim-pass. Du har berömt och korrigerat och det har verkligen gjort skillnad. Louise Nilsson, ett tack till era söndagsträningar. Kul med så tuffa intervaller och roliga tävlingar. Jag älskar att tävla. Och nu sist, körde vi 400 meter frisim på max-fart. Jag bara måste ju bara visa resultat-listan:

Jens 9.35

Göran 7.56

Paula Börje Vendel 7.18

Gunnar 7.40 ...

Andreas 7.19

Üve 8.08

Anette 7.31

Seppo 6.49

Mikael 6.14

Tobias 6.04

Richard 9.48

Simon 7.24

Dan 9.21

Johan 8.24 + 1

Fredrik 7.56

Fredrik 8.50

Viktoria 8.24 +1

Ola 8.03

Den fjärdeplatsen kommer jag att leva på länge.  

Som sagt jag älskar att tävla och har starta en lite fredagstävling på jobbet. Första tävlingen var armhävningar. Där det räckte med att jag gjorde så många som jag orkade och övriga medtävlade skulle klara det dubbla. (ibland är det bra att vara chef, för då kan man bestämma saker till sin egen fördel!). OCH JAG FÖRLORADE! Jag gjorde 20 armhävningar, detta har jag aldrig gjort tidigare. När jag var klar var jag ju rätt kaxig och trodde att jag skulle vinna lätt, men icke. En applåd till mina kolleger. Jag gjorde person-bästa! Förra fredagen var det plankan. Vi var fyra personer, och jag kom på andra plats på 3 minuter och 10 sek. Och vinnare la sig direkt efter att jag hade lagt mig. Med kommentaren - Jag kommer aldrig att förlora mot dig!

Så fast jag inte har vunnit några tävlingar så har jag gjort person-bästa som jag är grymt nöjd över. Nästa månad ska löpning sitta. Basta!

 

Göran Friman

1 april 2013 21:29

Hej Paula,
Du har alla förutsättningar för att klara Kalmar
Träning skall vara glädje , ett pass skall inspirera till nästa.
Motivation är viktigast. " varför ? " skall alltid ha ett klart svar och på löpningen skall fötterna landa lika mjukt i asfalten som en fjäril med med blåsor på fötterna :-)
Kämpa på
Göran

Paula Börje Vendel

1 april 2013 22:02

Tack Göran! Vi ses på söndag!
Jag hoppas att jag inte låter för gnällig. Jag älskar att träna..

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...