Semestern är slut och toppning av formen är i fokus. I början på förra veckan upptäckte jag att jag inte hade någon form att toppa. Fan också det är bara en månad kvar tills det är Kalmar Ironman, 17 augusit kl 07,00. Löpning är långsam och jag orkar inte springa långt. Cykling är välhyfsad men jag cyklar för sakta. Jag tycker att det är läskigt att simma i havet och framför allt med en massa andra människor. Det suger med andra ord. Och när jag är så här deppig anstränger jag mig att se saker positivt och att detta är ett helt naturligt stadium innan tävling. Jag är med andra ord på väg att "tagga upp".

I helgen gjorde jag nästan en "Ironman", men utan simningen. I lördagas cyklade jag 196 km och i söndags sprang jag nästan 3 mil. På lördagen följde jag med Cykelklubben "Klubben Cyklisten", Malmö på en motionsrunda på ca 175 km. (http://www6.idrottonline.se/KlubbenCyklisten-Cykel/) Jag kunde ju knappt sova på hela natten som jag oroade mig för detta möte. Jag var orolig att jag inte skulle orka i deras hastighet och förstöra deras träning. Leif berättar om halva rundan innan start. "- De första 5 milen är transportsträcka sedan kommer första backen. Den är inte så farlig och inte så lång. Nästa backe är ca 2 kilometer lång och inte så brant. Innan fikat kommer det "mysig backe" med 9% lutning, den är brant men inte så lång. Sen är det fika och då berättar jag om resten av rundan."  Ugh tänkte jag vad har jag gett mig in på. Enda tjejen....och lite förstår jag varför nu. De första milen var lite för bra för att vara sant. Jag hänger med och är uppe och drar en liten stund. Vi ligger i 32 -34 km/h, jag frågar Patrik - Är detta den hastigheten ni brukar ligga i? -Nja ungefär, det blir ju lite jobbigare i backarna, och gå inte fram och dra. Oj oj oj vad lurad jag blev. Första backen, de fortsätter uppför backen i 32 km/h. Va fan. De väntar på mig och Patrik tipsar mig att stanna och drick när jag har kommit upp annars sticker de direkt när du kommer. Andra backen likadant och de fick en riktigt lång paus innan jag är uppe. Sista backen är riktigt brant som Leif säger, absolut ingen överdrift. Den är så brant att jag överväger att kliva av cykeln och gå upp. Men jag kommer upp och alla väntar på mig.

Bara någon mil kvar till fikat känner jag att jag nu har svårt att hänga med i klungan. Jag kommer på efterkälke och blir "hämtad", de turas om att hämta mig Patrik, Jimmy, Thomas, Leif och nån annan som förbarmar sig över mig. Jag har kraft kvar men jag fixar inte hastigheten. Efter fikat är det uppenbart att jag inte kan hänga med i klungan, men jag kan inte för mitt liv erkänna att jag inte kan. Men Patrik och Leif släpper klungan och bildar en egen klunga med mig och anpassar sig efter min hastighet. Jag känner mig dum som inte klara av att hålla tempot och förstör de andras träningstillfälle. Men Leif förklara att så är det inte alls och att han var väldigt imponerad av min cykling (Patriks kommentar - jag har aldrig hört honom säga så, fast det är klart, du e ju tjej). Och han har en poäng i om de inte släpper in nya i gruppen och hjälper dem så kommer inte föreningen att överleva. Fast jag var lite besviken på mig själv, så blev jag väldigt väl mottagen av klubben och det var riktigt kul att cykla med "Cyklisten" och risken finns att jag kommer att prova igen. Jag vara sliten mot slutet av rundan och när jag upptäckte att några 175-180 km kommer det inte att bli, tappade jag orken. Mätaren stannade på 196 km och den sista milen höll jag en hastighet på 12 km/h. Nytt styre, triathlonstyret är jag helt förälskad i och ny tjejsadel gör att jag faktiskt inte har så ont. Grymt med ny utrustning!

Löpning i söndags blev ca 2,8 mil. Ingen av våra klockor verkade klara av värmen eller sträckan. Uppläget var helt grymt.

Vi sprang sträckan i intervaller  8 - 6 - 4 - 2 - 1 - 3 - 5 - 7 km. Vila så mycket som du behöver. Se till att få i dig
tillräckligt med energi. Så lätt det var att springa. Jag hoppade dock sista intervallen, jag hade lite känningar i knäet och försöker att vara förståndig. Vi sprang i cirklar runt mitt hus och stannade för en liten paus på några minuter. Vi laddade med nötter, banan och vatten och duschade av oss med trädgårdsslangen. I söndags var det nog en av sommarens varmaste dagar så vi fick träna på att springa i värmen också. Linda hoppade av när det var 2 interaller kvar och då började de att ta emot ordentligt. Det märktes att det var ett energiknippe som saknades! Patrik körde alla, grymt jobbat. Och imponerad av att vi höll ihop och kunde hålla ett så bra tempo. Intervall passet har Patriks PT komponerat (http://andreaslinden.se/) . En grym träningshelg som har haft en otrolig positiv inverkan på mitt träningssjälvförtroende. Och idag känner jag mig rätt fräsch för att ha tränat så hårt i helgen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...