Nu är det bara 6 dagar kvar till Kalmar Ironman med start kl 07,00 den 17 augusti.

3,8 km simning, 180,2 km cykling och 42,2 km löpning.

Som Niklas sa - 2000 meter simning, bara det är en bedrift!

Försöker se målbilden framför mig  - när jag springer in i målfållan på den blåa mattan och jag tittar på klockan! Och tänker right on time! Jag känner att jag har uppnått vad jag vill och jag precis rätt kraft kvar när jag går i mål! Helt överlycklig.

Jag har gått från 15 timmars träning till knappt 5 timmar per vecka. Så det finns ju tid till att tänka. Varje tanke man tänker slutar med att jag tänker på Kalmar. Jag har redan börjat med avslappningsövningar för att klara av att varva ner dagarna innan tävlingen. Nu pågår också planering av de sista detaljerna. Vilka kläder ska jag ha? Hur ska jag ha håret? Ska jag ha mascara? Eyeliner? När ska jag äta? När ska jag dricka? Hur gör jag för att spara på krafterna så att de räcker ända till löpningen. Jag har redan börjat att packa. Livrädd att jag ska glömma någon av mina viktigaste prylar.

Ett helt år har jag tränat för detta. Det var precis ett år sedan vi träffades att bestämde oss och gjorde upp planer för Kalmar Ironman. Vissa veckor har det blivit mer än andra, och vissa mindre men jag är väl rätt nöjd med mitt träningsupplägg och träningstimmar. Jag har utvecklats hyfsat. Löpning har varit den svaga länken under hela våren och sommaren. Jag har haft några riktigt bra intervall-träningar med min idol, Staffan Westholm (http://www.ystadsallehanda.se/sport/article761818/Loumlpargurun-Westholm-br-en-av-de-nominerade.html9. Pepp och tillrättavisningar från Daniel Ekman. Jag har tur som känner så bra löpare som vill dela med sig av sin erfarenhet och kunskap. Jag har så mycket potential i löpning.... Så jag kanske gör en hyfsad löparrunda på lördag. I mina mått mätt.

Ett års intensivt tränade och tänkande, jag på väg mot målgången och jag känner redan en saknad och en tomhet över att mitt livs största utmaning snart är till ända. Vad vill jag göra sen? Är jag en typ som vill förbättra mina tider? Eller vill jag bara spränga gränser? Under detta år har jag förbättrat form jämfört med förra året. Skillnaden har varit stor. Första året var det en förälskelse i triathlon, i min kropp, i alla  nya vänner och all gränser som jag sprängde. Detta året har jag upptäckt att det har varit många måsten. Det har i sommar känts som ännu ett stressmoment och "måste" träna. Jag har inte ångrat något träningspass men jag har saknat förälskelsen i min träning och den glädjen jag kände förra sommaren. Det ska bli intressant att sätta nya mål efter ironman. Det kanske blir ett år med bara nya sporter. Det kanske blir ett år att toppa formen och njuta av det utan att ställa upp i en massa tävlingar. Det kanske blir något helt annat! Förslag?