Del 2 av 2 är avklarad. Söndagen den 5/8 gjorde jag AXA triathlon i Malmö på 2h och 56 minuter, olympiskdistans. (1500 meter simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning). Lagom nervös inför starten, sjukt jobbigt är det att stå och vänta på startsignalen. Det är helt klart min svagaste punkt, simningen. Jag fegar. Men jag hade bestämt mig att jag skulle prova att simma med i början för att se hur det känns. Då alla starat på en gång så är det väldigt tufft i början, folk simmar på en, de sparkas och det går knappt att se någonting. Detta momentet är inte till trialeternas fördel. Sjukt otrevliga är de. Men jag höll ut till första bojen sen tyckte jag inte det var ett dugg mysigt att ligga och trängas. Och då börjar jag bröstsimma.. och det gör jag hur länge som helst och blir omsimmad av alla. Jag hade lånat Annas sim-våtdräkt och jag märker att detta är ingen dräkt att bröstsimma i men jag fortsätter i alla fall. Här undrar jag var min tävlingsinstikt tar vägen. Efter tag börjar jag i alla fall frisimma och det går ju rikigt bra. Helt övertygad om att jag är bland de sista kommer jag upp ur vattnet. Sedan kommer momentet som jag är sjukt snabb och bra på; klä av mig. Jag kommer iväg snabbt på cyklen. Och jag rör mig framåt i hyfsad fart och håller min ställning. Och sen händer det...jag missar vändpunkten och cyklar rakt fram. Vad f-n tänkte jag på. Helt otroligt att jag inte fattade att jag skulle vända.  När jag väl är på banan igen känns det ju sådär kul. Otroligt lätt cyklad banan, inga backar och bara medvind. Bytet cykling till löpning gick bra, jag är som bäst i växlingsområdet! Jag springer i fatt Karolina som rör sig långsamt framåt med tunga tunga steg, jag kan inte bara springa förbi. Jag sätter min hand i hennes svank och hjälper henne framåt. Har ni inte testat detta innan är det väldigt kraftfullt för den som inte orkar att springa. Jag håller henne sällskap fram till varv 3 vilket är det tuffaste varvet. Det känns skönt att hjälpa. Varv 4 göra jag på rekordtid och har massor med kraft kvar. Springer om många på slutet och i målfållan kan jag inte låt bli att springa om en danska som försöker att försvara sin plats men hon har inte en chans. Lite snopet att jag cyklar fel och att jag dessutom väljer att feg-springa. Jag har alltid så dåligt självförtroende gällande simningen, vilket jag nog inte behöver ha, tiden visade sig att den var rätt bra. Men jag är nöjd med detta årets två triathlon tävlingar och ser fram emot nästa års utmaningar.

Nu blir det back-träning inför Lidnigöloppet i slutet av september. Och sedan är det Bromölla maraton. Lite annorlunda att jag först gör en halv iron man och sedan mitt första marathon. Jag har faktiskt inte sprungit längre än 1,2 mil förrän detta året.