Nu är det inte lång tid kvar. Hjärtat stannar till och handsvetten gör mig påmind om vad jag snart ska göra, om 1,5 månad står jag i starten till Kalmar Ironman. Hade det bara varit simningen och cyklingen så hade det inte varit några problem men nu ska jag avsluta med ett maraton. -Hur tänkte jag????

Om jag bara är i "nuet" så känns det som jag är lika otränad nu som för ett år sedan. Men som tur är har jag faktiskt skrivit träningsdagbok så att jag kan bevisa för mig själv att jag har utvecklats. Och det som är ännu mer tur att det finns vänner som kan påminner mig om min utveckling. Härom veckan kom jag fram till att det inte var lönt att åka upp och simma Vansbro-simmet på 3 km, för att det tar för mycket av min tid och är inte tillräckligt utmannande för mig. Inte förrän Helena sa till mig - Du är inte klok som inte förstår hur du har utvecklats. Förr året kunde du inte simma 3 km frisim. Nä, jag ser inte ofta vad som har hänt. Och det är ju lite synd. Men jag ska se mer i backspegeln för att förstå vad som har hänt och vad som händer. Jag är i alla fall inte så nervös denna säsong som förra vilket är lite obegripligt men kanske har jag fått ett bättre självförtroende!

Nu är det semester och det känns så skönt. Min illusion är att nu hinna i kapp med träning, barn, kul saker och extra tid med pojkvännen. Ja, vi får väl se hur mycket jag hinner. Det hade ju varit kanon om jag hinner vila och ha lite långtråkigt också. Första semesterdag börjar kl 08,00 med 17,5 mil cykling...hm... vi får se vad kroppen säger om att träna med super duktiga cyklister.. Ja vi har ju lite olika intressen vad vi vill göra när det är sommar ; )