Nästa söndag är det dags för 1/2 ironman i Sövde. Ena timmen känner jag att jag kommer klara det nästa timme så sköljer vedmodet över mig. Usch vad jobbigt det är, att något kan ta så mycket av min tid. Ann-Sofie sa det är ju så roligt, jag ser fram emot att göra tävlingen på söndag. Om jag bara kunde tänka så. Jag älskar verkligen att träna och är på ett fantastiskt humör efter en träning. Men att framkalla den positiva bilden att "det kommer bli kul på söndag" finns inte på min karta. Då kan man ju undra varför jag gör detta...och det har jag inget svar på. Det bara blev så. Munnen talade innan hjärna hade tänkt klart, det händer mig rätt ofta. Och då får jag ta konsekvenserna av det. Till hjälp har jag mitt dåliga självförtroende som göra att jag har en otrolig träning disciplin.

Daniel (min PT) har hjälpt mig med träningen hela vägen vilket har varit en tröst i all ångest över min största utmaning hitintills (jag ska tänka innan jag pratar näst gång, eller försöka i alla fall). Denna vecka är det ned trappning som gäller på schemat, måndag: vila, tisdag: core, onsdag: cykla t. jobbet 13 mil, torsdag: Axa triathlon träning + lite simning, fredag: Birkram yoga, lördag: Bikram yoga, söndag: triathlonträning i Sövde, fast det blev 15 h denna veckan också men det är för att jag var så otroligt långsam när jag cyklade till jobbet. Nästa veckas träning: Måndag:vila, tisdag:core, onsdag: cykla max 6,5 mil, torsdag: vila, fredag: jogga 30 minuter, lördag: vila igen, söndag: så smäller det. Så här lite har jag inte tränat på 3 månader och jag känner redan hur jag kommer att klättra på väggarna här hemma. Daniel säger att det inte är någon idé att jag ringer och försöker att ändra på schemat och plusa på träningstimmar för då är det kört. Tror inte att jag vågar utmana honom. Det är ju som sagt det bästa med Daniel att han har tagit på sig att hjälpa mig med min träning. Skulle jag inte fixa 1/2 ironman på söndag är jag helt oskyldig... Det är lite som gruppövningen där man kastar sig bakåt och måste förlita sig på att ens kolleger tar emot. Så tänker jag när hopplösheten kommer över mig. Daniel vet och han säger att jag klara det och jag har följt hans instruktioner, så jag klara det!

 

Ann-Sofie

8 juli 2012 16:59

Men Paula, detta låter ju inte som du. Det är ju från dig jag hämtat min positiva inställning. Så nu får jag väl ge tillbaks lite. Jag tycker detta verkligen ska bli jättetufft och skitjobbigt, men jag ska njuta allt vad kan under dessa 6-7 timmar. Vi har ju förmånen att få vara ute längst och få mest valuta för pengarna!

Paula Börje Vendel

8 juli 2012 17:33

Ja förlåt. Lite snål är jag ju så det borde ju funka som argument, att jag får tävla i hela 7 timmar för 800 kr. Trist för alla elit som bara får 4 timmar eller ännu mindre. Just nu upplever jag skräckblandadförtjusning. En lite parantes, Ann-Soife du är grym på att simma och cykla! Den styrkan besitter jag inte i någon av grenarna utan jag är halvbra i allt.

 

Göran Friman

8 juli 2012 20:37

Klart du klarar det !!!
Swim easy , enjoy the bikeride , run smooth , cross the finishline with a smile

 

Katrin

12 juli 2012 11:29

Wow! Lycka till det blir en baggis!

Paula Börje Vendel

12 juli 2012 16:45

Ja det får vi hoppas!Men oddsen är inte så höga....

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...