Ja där satt den. En halv Ironman i Sövde 15/7 2012. Efter 3 månaders målmedveten träning, är nu tävlingen avklarad. De senaste månaderna har jag tränat ca 15h/vecka och innan dess har det legat på 4-6 timmar i veckan. Jag hade som mål att genomföra hela tävlingen, och jag lyckades på 6 timmar och 16 minuter. Efter 7 timmar blir man diskvalificerad... Under den senast tiden har jag haft som mål att klara den under 6 timmar, vilket jag har fått höra jag inte skulle räkna med, i all välmening. Men jag undrar ju hur det kan komma sig att idrotts-Sverige är så rädd för att sätt upp ett triggade mål. I företagsvärlden skulle jag aldrig sätt upp ett mål som inte triggar mig och personalen, det ska vara utmanande. Klarar man inte hela vägen så har man i alla fall lyft sig över det vanliga. Men i idrottsvärlden är det jantelagen som gäller. Förhäv dig inte heter det. "Man vill ju inte bli besviken om man inte lyckas." Varför ska man slösa tid på att vara besviken? Det är hela resan som räknas och då har du gjort en investering i din hälsa och välmående. Och antagligen har man sått ett frö till en annan utmaning. Det är härligt när andra lyckas, deras framgång smittar faktiskt. Sluta upp med att förringa dina prestationer! Vi är alla vinnare som tränar, på "every-day basis".

Dagarna innan tävlingen vara inte roliga, nervositeten hade mig i ett järngrepp men på fredagen lugnande det sig och jag intalade mig själv att jag har laddat för detta på rätt sätt och jag kommer att klara det. Även om det kommer att innebär att jag ligger sist.

När jag stod vid strandkanten på morgonen, innan starten så flyger tanken genom huvudet, -Vad ska jag göra sen? Redan på startlinjen var jag i mål. Helt sjukt att det kan bli så. Nu måste jag hitta något ännu mer utmannade....eller inte! Men nervös var jag för simningen, bara jag klara den hyfsat så är det bara att cykla och springa sen. 1/4 frisim resten bröstsim, jag är så lat när det gäller frisim. Frisimmet ska sitta till nästa sommar. Det finns många dåliga simmar i vattnet, att de bara vågar. Växlingen simning till cykling gick jätte bra. Jag kom iväg på cykeln och de första 4,5 milen gick strålande. Med ett leende på läpparna och log det gjorde nog nästa alla faktiskt. Varv nummer 2 gick lite tyngre, det började att blåsa så vi fick medvind! Cyklingen tog 3 timmar och 10 minuter, vilket vara ungefär vad jag hade räknat med, snitthastighet på 30 km/h. Drack och åt under tiden som jag cyklade. Lyckades trycka i mig 3 chokladbar och 1,5 liter vätska. Jag är inte hungrig under så intensiva pass. Växlingen cykling till löpning gick också bra. Problemet uppstår ofta att man inte hittar sin cykel eller tvärtom när man kommer tillbaka. Benen vara inte helt hundra de första fem kilometrana men inget som var jätte jobbigt. Man såg vissa hade jätte problem med att börja springa, benen vill liksom inte springa utan de vill fortsätta cykla. Skönt att jag hade tränat mycket på den växlingen. Varv 3 och 4 så känns det i kroppen och fötterna brinner. Jag hade bestämt mig för att inte använda stumpor och smärtan i fötterna blev stundtals olidlig. Vilken kraft man kan få av publiken, fantastiskt. Och jag hade ju en egen liten fan-klubb som hejade på mig och sprang med mig uppför backen. Me like :)

Men löpningen drog ut på tiden, jag hade räknat med 2 timmar och det tog 2 timmar och 17 minuter.

Först ett stort tack till Daniel Ekman. Tack för att du hjälpte mig med mitt tränings-självförtroende, det var i botten när vi började i mars. Utan alla dina träningsråd och hjälp med hur jag skulle lägga upp min träning, vecka för vecka hade jag inte lyckats så här bra. Min form har verkligen utvecklats över förväntan och det har varit väldigt skönt att kunna lita på att du har vetat hur jag ska lägga upp min träning för att lyckas. Jag är så tacksam för att du har hjälpt mig.

Ingela Högberg, vad skulle jag gjort utan dig? Ingela har helat mig de senast 6 år och fick healade mig under loppet.  Plus att hon hela tiden har påmint mig om att jag kommer att klara det och inte behöver vara orolig.

Så rätt hon hade  :)

Massage-Margareta, hon har sett till att min kropp har hållit sig skadefri hela året. Hon är grym på att massera. Var tredje vecka har jag varit hos Margareta och innan tävlingen sa hon ”– bättre än så här kan det inte bli”. Hon har delat med sig av sin kunskap och de få känningar som jag haft har hon trollat bort. Hon är lätt en av de bästa idrotts-massörerna som finns.

Att jag skulle få lov att träna med min Idol-Anna Hull under hela sommaren har verkligen varit fantastiskt roligt och utmannade. Anna har varit en inspiration och injektion och vi kommer förhoppningsvis bege oss vidare på nya utmaningar. Djupt tacksam att jag får lov att vara din tränings-kompis.

Anders Ström tack för ditt engagemang vad det gäller triathlon-träningarna. Simning på söndagskvällarna, super bra upplägg och de bästa…. Sövde-träningarna på söndagarna. Ett stort tack för allt du har gjort och för att du har varit så peppande.

Och sjukt många nya träningskompisar har jag fått detta året. Tack vare er har det varit super roligt och jag har lärt mig massor. Jag är så tacksam för er, Ann-Sofie, Rikard, Göran, Tommy, Carina och alla på Sövde-träningarna och AXA-träningarna. Triatleter måste nog vara det mest trevliga människor som finns.

Tack snälla, mina gamla vänner, efter 6 månader av vänskaps-missahandel, är jag nu er igen. Eller nästan i alla fall. Träningen kommer att vara en stor del i mitt liv.  Tack för att ni finns: Bente, Helena, Liz och Åsa. Och alla ni andra av mina vänner som har peppat mig och stötta mig.

Och ett stort tack till mina barn Klara och Cedrik som har fått stå ut med en träningsgalen mamma. De var glad att jag hade tagit mig runt men tycker att ska man vara med i en tävling ska man ju vinna annars är det ju meningslöst. Tja om ett par år kanske....

Nu är det vila en vecka sedan är det ju AXA triathlon i Malmö den 4/8, men det är BARA, 1500 meter simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning.

SMACK :)

 

Åsa

16 juli 2012 16:30

Jag är såååå oändligt stolt över dig!! Kramar

Paula Börje Vendel

17 juli 2012 18:42

Bästa Åsa, tack för att du finns. Kramar

 

Titti

16 juli 2012 20:12

Riktigt bra gjort, Paula!

Paula Börje Vendel

17 juli 2012 18:41

Följer du med nästa år?

 

Patrik

17 juli 2012 15:38

Grymt bra jobbat! Sett dig några gånger i Sövde så jag är inte ett dugg förvånad över att du klarar det :)

Paula Börje Vendel

17 juli 2012 18:41

Tack snälla. Hoppas att det gick bra för dig också

 

Helena

17 juli 2012 21:35

KRAM!!!

Paula Börje Vendel

18 juli 2012 07:51

Dito

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

    - Varför är du vegan? Den frågan får jag ofta och en del tror sig veta varför. På min Facebook-sida delas det gärna animaliska skämt om veganer och jag blir taggad i inlägg som arga bönder har gjort. Så nu vill jag berätta varför jag är ...

Gå in i väggen och sen då?     Motgångar och hinder är en välsignelse. Så kan jag säga efteråt men inte när jag är mitt i alltihop. Då känndes det mörkt, tungt och oövervinnligt. Men varje motgång är en lärdom. Dina motgångar är aldrig större ...

2014 är slut och 2015 har precis börjat. En liten tillbaka blick på 2014, både träningsmässigt och personligt: Januari: Börjar året med att besöka Etiopien och Staffan. En omtumlande resa. Vi är tacksamma över vårt liv och de förutsättningar som vi...

  Detta inlägg började jag att skriva i augusti. Och nu är jag äntligen färdig.... Det blev inte Marstrand Ultra Swimrun, tävlingen ställdes in. Vältränad i onödan!   Så jag ställd snabbt om och började att cykelträna för att kunna göra en halviron...

Snart är det dags för årets utmaning, Marstrand Openwater - Swimrun Ultra, 52 km löpning och 6 km simning. Min plan vara att ha ett lugnt år efter min Ironmandebut. Och när jag anmälde mig så kändes det inte så långt men nu undrar jag hur jag tänkte?...