Del 2 av 2 är avklarad. Söndagen den 5/8 gjorde jag AXA triathlon i Malmö på 2h och 56 minuter, olympiskdistans. (1500 meter simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning). Lagom nervös inför starten, sjukt jobbigt är det att stå och vänta på startsignalen. Det är helt klart min svagaste punkt, simningen. Jag fegar. Men jag hade bestämt mig att jag skulle prova att simma med i början för att se hur det känns. Då alla starat på en gång så är det väldigt tufft i början, folk simmar på en, de sparkas och det går knappt att se någonting. Detta momentet är inte till trialeternas fördel. Sjukt otrevliga är de. Men jag höll ut till första bojen sen tyckte jag inte det var ett dugg mysigt att ligga och trängas. Och då börjar jag bröstsimma.. och det gör jag hur länge som helst och blir omsimmad av alla. Jag hade lånat Annas sim-våtdräkt och jag märker att detta är ingen dräkt att bröstsimma i men jag fortsätter i alla fall. Här undrar jag var min tävlingsinstikt tar vägen. Efter tag börjar jag i alla fall frisimma och det går ju rikigt bra. Helt övertygad om att jag är bland de sista kommer jag upp ur vattnet. Sedan kommer momentet som jag är sjukt snabb och bra på; klä av mig. Jag kommer iväg snabbt på cyklen. Och jag rör mig framåt i hyfsad fart och håller min ställning. Och sen händer det...jag missar vändpunkten och cyklar rakt fram. Vad f-n tänkte jag på. Helt otroligt att jag inte fattade att jag skulle vända.  När jag väl är på banan igen känns det ju sådär kul. Otroligt lätt cyklad banan, inga backar och bara medvind. Bytet cykling till löpning gick bra, jag är som bäst i växlingsområdet! Jag springer i fatt Karolina som rör sig långsamt framåt med tunga tunga steg, jag kan inte bara springa förbi. Jag sätter min hand i hennes svank och hjälper henne framåt. Har ni inte testat detta innan är det väldigt kraftfullt för den som inte orkar att springa. Jag håller henne sällskap fram till varv 3 vilket är det tuffaste varvet. Det känns skönt att hjälpa. Varv 4 göra jag på rekordtid och har massor med kraft kvar. Springer om många på slutet och i målfållan kan jag inte låt bli att springa om en danska som försöker att försvara sin plats men hon har inte en chans. Lite snopet att jag cyklar fel och att jag dessutom väljer att feg-springa. Jag har alltid så dåligt självförtroende gällande simningen, vilket jag nog inte behöver ha, tiden visade sig att den var rätt bra. Men jag är nöjd med detta årets två triathlon tävlingar och ser fram emot nästa års utmaningar.

Nu blir det back-träning inför Lidnigöloppet i slutet av september. Och sedan är det Bromölla maraton. Lite annorlunda att jag först gör en halv iron man och sedan mitt första marathon. Jag har faktiskt inte sprungit längre än 1,2 mil förrän detta året.

På söndag är det dags för AXA triathlon Malmö med start kl 9,20. Förra veckan var jag rätt nöjd med att jag bara skulle göra en "olympisk"-distans. (1500 meter simning, 4 mil cykling, 1 mil löpning). Så förra veckan kändes det inte som jag skulle behöva träna så mycket.. Oj vad jag ångra mig nu. Simningen är min svagaste punkt och jag stör mig på att jag inte har "brutit igenom". Varför blir det inte skönt och behagligt att frisimma? (Antagligen beror det på att jag inte har lagt tillräckligt med tränings-timmar, svårare än så är det inte). Och det är ju som sagt ingen idé att försöka göra något åt träningen nu mer än att våndas. Och därmed har jag inte följt min PTs träningsschema heller utan helt enkelt bara kört på med vad jag har varit sugen på och skippat intervaller-träningen. Oj oj vad jag kommer att ångra detta. Högmod är en synd!

Sedan vi gjorde en halv Ironman i Sövde för snart 3 veckor sedan har vi tjejer börjat att prata om att göra en hel i Kalmar nästa år. Jag googlade på "träning Ironman" och hittade Coltings träningsupplägg. (orkar man inte läsa kan man titta på bilderna, www.colting.se) Jag hade ju inte riktigt tid att läsa hela träningsupplägget eller jag valde att läsa det som passade mig.. "November till april: nu ska du kunna crawla 200 meter i ett sträck" och där kände jag direkt - Jag kommer att klara en hel ironman nästa år. Jag kan redan nu simma 400 meter efter 6 månaders träning. Och sen har det bara fortsatt. Lokaltidningen som har nyhetstork kontaktade mig gällande min bedrift att göra en halv Ironman trots att jag är medelålders och halvfet. Och jag gjorde det igen. -Kan du tänka dig att göra en hel Ironman? Och då svarade jag: Ja.

Denna vecka då jag ska tävla passar jag gärna på att boosta mitt självförtroende med, - Klart du kommer att klara det men risken är stor att du ligger sist. Och i den vevan är det lätta att svära sig blodig över att jag bara kan komma på tanken att jag ska göra en hel Ironman nästa år.

Denna veckan fortsätter i eländets tecken, radiointervju på fredag mellan 7,30-9,00 i radio Malmöhus där jag kommer att intervjuas om bedriften att jag klarade en halv och att jag har som ambition att klara en hel nästa år. Och detta emellan OS-sändningarna.  Är nu djupt orolig för att de tror att jag kan något om sport. Jag försöker bara att utöva sport.

Helgens höjdpunkt, 2 mil löpning längs Löderups strandbad och Borrby strand, tungt och ljuvligt! När vi har sprungit 1,7 går det inte att låta bli. Av med kläderan och simma! Inte så mysigt att ta på sig svettiga träningskläder på en blöt kropp men ibland måste man bara låta bli att vara efterklok.

Då var del 1 avklarad. Och jag fick lite magrutor på köpet. De visar sig inte jätte tydligt men jag är super stolt. Trodde inte detta fenomen kunde uppstå i medelåldern. Kroppen är fantastisk.  Min systerson som är fotomodell har jag nog ärft detta av, om man kan ärva "tvärtom". Men jag har lite kvar innan jag är i hans klass, ha ha.

(http://www.missandmisterofdenmark.com/skoenhedsprofiler/marco-djelevic-virriat/).

I detta samanhang måste man nämna Marcos faster, som har grymma magrutor, http://www.tanjadjelevic.com/

Min tips för att lyckas med 1/2 Ironman

Träningsdisciplin: Inför varje vecka har jag gjort upp ett schema med träningen tillsammans med min PT. Varje pass har jag kanske inte gett allt men jag har aldrig uteblivit från ett pass.

Variationen:Dels att varierar mellan simning, löpning och cykling gör att jag har byggt upp hela kroppen och att jag har löpt mindre skaderisk. Men också variationen i tempo, lugna pass och hårda pass, lugna veckor och hårda veckor, har varit väldigt utvecklande.

Mentalträning: Jag har visuellt sett mig göra loppet. Nästa gång måste jag visuellasera mig snabbare,  ha ha ha.

Massage: Var tredje vecka har jag gått på massage för att slippa skador. För att hinna träna till tävlingen fanns det inte tid att var skadad eller sjuk. Och det har jag lyckats undvika.

Mat:Efter varje träningspass har jag ätit en banan, proteindryck och 1 liter vatten. Tidgare hoppade jag alltid över att äta för jag trodde att jag hade en chans att gå ner i vikt, men istället drog jag på mig förkylningar och andra små sjukdomar och kunde inte träna. Sedan jag började att äta efter varje träningspass har jag inte känt några symtom av förkyling eller dyl. I övrigt äter jag som en häst.

Träningskompisar: Det har verkligen underlättat och gjort träningen rolig och energigivande. Cyklingen i början av säsongen var ensam och långtråkig. Svårt att utebli från ett pass som man har planerat med sina kompisar.

Inför AXA triathlon Malmö den 5/8 blir det mest sim - och löp träning med fokus på intervall-träning både på cyklingen och löpningen. Det känns riktigt skönt och roligt att få göra denna tävlingen efter 1/2 Ironman i Sövde. Att ha det självförtroendet att man behärskar sträckan, känns j-vligt skönt faktiskt. Ikväll blir det backträning. Och imorgon cyklar jag till jobbet T/R = 13 mil.

Iron-Paula ; )

Ja där satt den. En halv Ironman i Sövde 15/7 2012. Efter 3 månaders målmedveten träning, är nu tävlingen avklarad. De senaste månaderna har jag tränat ca 15h/vecka och innan dess har det legat på 4-6 timmar i veckan. Jag hade som mål att genomföra hela tävlingen, och jag lyckades på 6 timmar och 16 minuter. Efter 7 timmar blir man diskvalificerad... Under den senast tiden har jag haft som mål att klara den under 6 timmar, vilket jag har fått höra jag inte skulle räkna med, i all välmening. Men jag undrar ju hur det kan komma sig att idrotts-Sverige är så rädd för att sätt upp ett triggade mål. I företagsvärlden skulle jag aldrig sätt upp ett mål som inte triggar mig och personalen, det ska vara utmanande. Klarar man inte hela vägen så har man i alla fall lyft sig över det vanliga. Men i idrottsvärlden är det jantelagen som gäller. Förhäv dig inte heter det. "Man vill ju inte bli besviken om man inte lyckas." Varför ska man slösa tid på att vara besviken? Det är hela resan som räknas och då har du gjort en investering i din hälsa och välmående. Och antagligen har man sått ett frö till en annan utmaning. Det är härligt när andra lyckas, deras framgång smittar faktiskt. Sluta upp med att förringa dina prestationer! Vi är alla vinnare som tränar, på "every-day basis".

Dagarna innan tävlingen vara inte roliga, nervositeten hade mig i ett järngrepp men på fredagen lugnande det sig och jag intalade mig själv att jag har laddat för detta på rätt sätt och jag kommer att klara det. Även om det kommer att innebär att jag ligger sist.

När jag stod vid strandkanten på morgonen, innan starten så flyger tanken genom huvudet, -Vad ska jag göra sen? Redan på startlinjen var jag i mål. Helt sjukt att det kan bli så. Nu måste jag hitta något ännu mer utmannade....eller inte! Men nervös var jag för simningen, bara jag klara den hyfsat så är det bara att cykla och springa sen. 1/4 frisim resten bröstsim, jag är så lat när det gäller frisim. Frisimmet ska sitta till nästa sommar. Det finns många dåliga simmar i vattnet, att de bara vågar. Växlingen simning till cykling gick jätte bra. Jag kom iväg på cykeln och de första 4,5 milen gick strålande. Med ett leende på läpparna och log det gjorde nog nästa alla faktiskt. Varv nummer 2 gick lite tyngre, det började att blåsa så vi fick medvind! Cyklingen tog 3 timmar och 10 minuter, vilket vara ungefär vad jag hade räknat med, snitthastighet på 30 km/h. Drack och åt under tiden som jag cyklade. Lyckades trycka i mig 3 chokladbar och 1,5 liter vätska. Jag är inte hungrig under så intensiva pass. Växlingen cykling till löpning gick också bra. Problemet uppstår ofta att man inte hittar sin cykel eller tvärtom när man kommer tillbaka. Benen vara inte helt hundra de första fem kilometrana men inget som var jätte jobbigt. Man såg vissa hade jätte problem med att börja springa, benen vill liksom inte springa utan de vill fortsätta cykla. Skönt att jag hade tränat mycket på den växlingen. Varv 3 och 4 så känns det i kroppen och fötterna brinner. Jag hade bestämt mig för att inte använda stumpor och smärtan i fötterna blev stundtals olidlig. Vilken kraft man kan få av publiken, fantastiskt. Och jag hade ju en egen liten fan-klubb som hejade på mig och sprang med mig uppför backen. Me like :)

Men löpningen drog ut på tiden, jag hade räknat med 2 timmar och det tog 2 timmar och 17 minuter.

Först ett stort tack till Daniel Ekman. Tack för att du hjälpte mig med mitt tränings-självförtroende, det var i botten när vi började i mars. Utan alla dina träningsråd och hjälp med hur jag skulle lägga upp min träning, vecka för vecka hade jag inte lyckats så här bra. Min form har verkligen utvecklats över förväntan och det har varit väldigt skönt att kunna lita på att du har vetat hur jag ska lägga upp min träning för att lyckas. Jag är så tacksam för att du har hjälpt mig.

Ingela Högberg, vad skulle jag gjort utan dig? Ingela har helat mig de senast 6 år och fick healade mig under loppet.  Plus att hon hela tiden har påmint mig om att jag kommer att klara det och inte behöver vara orolig.

Så rätt hon hade  :)

Massage-Margareta, hon har sett till att min kropp har hållit sig skadefri hela året. Hon är grym på att massera. Var tredje vecka har jag varit hos Margareta och innan tävlingen sa hon ”– bättre än så här kan det inte bli”. Hon har delat med sig av sin kunskap och de få känningar som jag haft har hon trollat bort. Hon är lätt en av de bästa idrotts-massörerna som finns.

Att jag skulle få lov att träna med min Idol-Anna Hull under hela sommaren har verkligen varit fantastiskt roligt och utmannade. Anna har varit en inspiration och injektion och vi kommer förhoppningsvis bege oss vidare på nya utmaningar. Djupt tacksam att jag får lov att vara din tränings-kompis.

Anders Ström tack för ditt engagemang vad det gäller triathlon-träningarna. Simning på söndagskvällarna, super bra upplägg och de bästa…. Sövde-träningarna på söndagarna. Ett stort tack för allt du har gjort och för att du har varit så peppande.

Och sjukt många nya träningskompisar har jag fått detta året. Tack vare er har det varit super roligt och jag har lärt mig massor. Jag är så tacksam för er, Ann-Sofie, Rikard, Göran, Tommy, Carina och alla på Sövde-träningarna och AXA-träningarna. Triatleter måste nog vara det mest trevliga människor som finns.

Tack snälla, mina gamla vänner, efter 6 månader av vänskaps-missahandel, är jag nu er igen. Eller nästan i alla fall. Träningen kommer att vara en stor del i mitt liv.  Tack för att ni finns: Bente, Helena, Liz och Åsa. Och alla ni andra av mina vänner som har peppat mig och stötta mig.

Och ett stort tack till mina barn Klara och Cedrik som har fått stå ut med en träningsgalen mamma. De var glad att jag hade tagit mig runt men tycker att ska man vara med i en tävling ska man ju vinna annars är det ju meningslöst. Tja om ett par år kanske....

Nu är det vila en vecka sedan är det ju AXA triathlon i Malmö den 4/8, men det är BARA, 1500 meter simning, 4 mil cykling och 1 mil löpning.

SMACK :)

Nästa söndag är det dags för 1/2 ironman i Sövde. Ena timmen känner jag att jag kommer klara det nästa timme så sköljer vedmodet över mig. Usch vad jobbigt det är, att något kan ta så mycket av min tid. Ann-Sofie sa det är ju så roligt, jag ser fram emot att göra tävlingen på söndag. Om jag bara kunde tänka så. Jag älskar verkligen att träna och är på ett fantastiskt humör efter en träning. Men att framkalla den positiva bilden att "det kommer bli kul på söndag" finns inte på min karta. Då kan man ju undra varför jag gör detta...och det har jag inget svar på. Det bara blev så. Munnen talade innan hjärna hade tänkt klart, det händer mig rätt ofta. Och då får jag ta konsekvenserna av det. Till hjälp har jag mitt dåliga självförtroende som göra att jag har en otrolig träning disciplin.

Daniel (min PT) har hjälpt mig med träningen hela vägen vilket har varit en tröst i all ångest över min största utmaning hitintills (jag ska tänka innan jag pratar näst gång, eller försöka i alla fall). Denna vecka är det ned trappning som gäller på schemat, måndag: vila, tisdag: core, onsdag: cykla t. jobbet 13 mil, torsdag: Axa triathlon träning + lite simning, fredag: Birkram yoga, lördag: Bikram yoga, söndag: triathlonträning i Sövde, fast det blev 15 h denna veckan också men det är för att jag var så otroligt långsam när jag cyklade till jobbet. Nästa veckas träning: Måndag:vila, tisdag:core, onsdag: cykla max 6,5 mil, torsdag: vila, fredag: jogga 30 minuter, lördag: vila igen, söndag: så smäller det. Så här lite har jag inte tränat på 3 månader och jag känner redan hur jag kommer att klättra på väggarna här hemma. Daniel säger att det inte är någon idé att jag ringer och försöker att ändra på schemat och plusa på träningstimmar för då är det kört. Tror inte att jag vågar utmana honom. Det är ju som sagt det bästa med Daniel att han har tagit på sig att hjälpa mig med min träning. Skulle jag inte fixa 1/2 ironman på söndag är jag helt oskyldig... Det är lite som gruppövningen där man kastar sig bakåt och måste förlita sig på att ens kolleger tar emot. Så tänker jag när hopplösheten kommer över mig. Daniel vet och han säger att jag klara det och jag har följt hans instruktioner, så jag klara det!

Jag är inte alltid så snygg men glad...  Måns Jensens bilder är magiska, favoriten är när vi går upp ifrån Sövdesjön. Månsa tog lite vattenbilder med sin "James-Bond- kamera" det ska bli kul att se dem när de är "framkallade". På söndag är det sista Sövde-träningen, nästa söndag är det på riktigt. Shit va jag är nervös, fast jag har sagt att jag är i mål kl 16,00. Nu gäller det att träna rätt, äta rätt och vila. Vila är nog mitt svåraste uppdrag för denna vecka och nästa vecka har jag tre vilodagar, oj vad jobbigt. Undra hur det kommer att kännas sen? Kommer jag att vara lika träningsmotiverad eller kommer jag bara lägga mig på soffan?

2 veckor kvar till Sövde triathlon då jag ska göra min 1/2 Ironman, 1900 meter simning, 9 mil cykling och 2,1 mil löpning. Vissa dagar är jag övertygad om att jag klara det och som idag vacklar jag. Jag skulle ju ha tränat mer simning. Jag skulle ha tränat mer på att springa snabbare och längre. Jag skulle ju ha cyklat till jobbet fler gånger. Jag listan skulle kunna bli hur lång som helst på vad jag skulle ha tränat mer på. Är det något som är rättvist här i livet så är det timmarna på ett dygn. Det är lika för oss alla som tränar och oavsett nivå, det drabbar oss alla inför en tävling att man tvekar på sitt tränings-upplägg och upplever att man borde ha tränat mer och gjort si eller så.

Denna vecka har varit en lugn vecka med tre morgon-jogg i lugnt tempo, för att återhämta mig efter min semester men ruskigt många träningstimmar. På tordagen var det sanslöst rolig triathlonträning med AXA Triathlon, läs mer på Facebook http://www.facebook.com/#!/events/260293584076926/. Jag gjorde bra ifrån mig i både simning, cykling och löpning, förbättrade min tid med 10 minuter jämfört med förra träningen. Grymt nöjd. Härligt vatten att simma i vid Ribban. Vattnet är klart, varmt och mycket att titta på. Vattnet där jag bor är iskallt och sandbotten och i Sövdesjön är det som att simma i mörker, svårt att njuta.  Lite bilder från Malmö. Jag är rätt nöjd med min rygg...

Denna söndag var jag för en gångs skull inte sönder-tränad. Frisimmande en del men shit va jobbigt det är med detta mörka vatten. De första fem minuterna får jag lätt hybris över att jag .... hyperventilerar, våtdräkten är för trång, äckliga fiskar, lik som flyter runt osv. Sedan går det bättre men det är inte helt hundra. Idag var jag stark i cyklingen men .... jag vill vara starkare. Löpningen var tung efter att ha gett mycket på cykeln så sprang jag fem kilometer och det kändes ok. Lite orolig är jag att jag ska orka hela sträckan om 2 VECKOR. Idag hade jag med mig Måns Jensen som tog bilder på mig så att det blir lite proffsigare bilder här på bloggen. Måns är en jätte duktigt fotograf som jag har jobbat med tidigare. Titta in på hans hemsida, rena ögongodiset. http://www.mansjensen.com/ Blir bilderna inte bra så är det mig det är fel på.

Inför nästa vecka har jag tänkt att jag skulle cykla till jobbet (en gång. 7 mil enkel resa). Köra ett riktigt långt löp-pass i lugnt tempo. Intervall-träning i löpning för att få upp min fart.  Sedan blir det lätta sim-pass för att försöka få till det med vatten-vanan! På torsdag är det Axa triathlon-träning och sista Sövde-träningen på söndag. Fredag och lördag ska jag gå på Bikram-yoga. Min vana trogen så göra jag alltid en yoga-helg innan tävling vilket har visat sig vara väldigt effektivt. Det blir Bikram för att jag ska klara av värmen bättre i fall det är 25 grader varmt på tävlingsdagen. (Bikram-yoga, du utövar yoga i 90 minuter i ett rum som är 40 grader varmt), lite av en "nära-döden-upplevelse". Men det som inte dödar - det härdar.

Denna vecka har jag gjort två triahlon-träningar i organiseradform.

På torsdag anordnar RAN vid Kallbadhuset i Malmö Triahlonträning fram till den 5 augusti när det är AXA triathlon i Malmö.

Anna, Jonni och jag var på plats kl 17,45 på första träningen. Vi var bara ett tiotal personer som var på plats och för en gångs skulle vara det flest tjejer. Det var en skön blandad skara som var på plats. Vi ställde i ordning vår utrustning och byte om till våtdräkt. Nu var det tidtagning direkt! Starten gick vid stranden och vi sprang i vattnet. Det fanns två alternativ var man kunde simma, grunt eller djupt. Anna och jag valde det grunda vilket inte var ett bra val. Väldigt grunt och massor med tång. Det gick faktiskt inte att frisimma med all tång (fast jag är för lat för att frisimma). Ut till en boj som knappt gick att se för vi hade solen i ögonen, och tillbaka. Totalt simmade vi 375 meter. Vi sprang upp ur vattnet och tog av oss våtdräkten samtidigt, precis som man gör när det är tävling. Folk tittade undrande på oss. Av med allt och på med ny utrustning i ett rasande tempo. På med cykelskor och cykelhjälm. Man måste ta på hjälm innan man börjar cykla, annars riskera man att bli diskad på tävlingen. Vi springer med cyklarna ut på cykelvägen. Vi flyger iväg på cyklarna, det är lite för mycket folk på cykelvägarna för att cykla i den hastigeheten vi håller. Vi cyklar ut till Sibbarp och vänder, när vi är tillbaka har vi tillrygga lagt en mil. Springer in med cyklarna och byter till löparskor. Vi springer 2,5 km. Av mina vänner ligger jag först i cyklingen men de plockar mig efter några meter i löpning, suck. Rikigt rolig träning. Jag behövde verkligen träna på växlingarna och jag la märke till småsaker som jag behöver tänka på inför tävlingen. Läs mer på om träningen på http://www.skrantriathlon.blogspot.se/

Idag var det söndagsträning i Sövde. Jag har nog bara missat 2 träningar. Denna träning skiljer sig från den i Malmö. Du har bättre möjlighet att träna i ditt eget tempo och sträckorna blir längre. Vi simmar 4*5 minuter, ut 5 minuter och in 5 minuter och likandant en gång till. Sedan förflyttar vi oss till bilarna och byter om. När alla är klara cyklar vi 4*20 minuter, 20 minuter ut och 20 minuter tillbaka och sedan en gång till. Efter cyklingen avslutar vi med löpning, 2*20 minuter, 10 minuter ut och sedan 10 minuter tillbaka och likandant en gång till. Jag brukar altid ligga sist så det är rätt skönt när vi vänder för då ligger jag först, i alla fall en liten stund. Vi cyklar och springer på delar av bansträckningen, vilket är en stor fördel inför Sövde triahlon den 15/7. Denna träning pågår till och med den 15/7. Läs mer på http://www6.idrottonline.se/HeleneholmsIF-Triathlon/Traning/TranaforSovdeiSovdeivarsommar/

Avslutningsvis, veckans höjdpunkt. Midsommardags-löpet, från Kåseberga längs stranden till Sandhammaren. Påfyllning av energi vid Sandhammar kiosken och sedan tillbaka längs Skåenleden. Rikigt underbart.

Nu blir det lugn-vecka, tillbaka till jobbet.